Sossesamarbetet igen

I mitt inlägg "Sursossar och krokodiltårar" skrev jag bl.a. detta:

... är surgnället /hos vissa sossar/ en förevändning för att opponera mot Sahlin? Hon har redan en gång på ett tarvligt sätt dragits nere i smutsen av interna fiender. Är det dags för nästa sorgliga avsnitt av "Mosa Mona"?

Det ser ut som om jag skulle ha rätt i min bloggkommentar, tyvärr. I dagens SvD finns en intressant artikel där Nalin Pekgul, Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande, intervjuas:

Efterspelet gjorde dock Nalin Pekgul förvånad.
–Plötsligt gick folk, som inte sagt ett ord på partistyrelsen, ut och sade ”Det här är fel”. Det var som att de tänkte ”Nu är kritiken mot Mona Sahlin igång, nu kan vi krossa henne”.
Hennes analys är att Mona Sahlins interna motståndare såg sin chans. Hon talar om en ”ohelig allians” mellan tre grupper: en som, i likhet med henne själv, vill ha med vänsterpartiet i samarbetet, en som är bekymrad över att partiet är på väg högerut – och slutligen de som föredrog en annan efterträdare till Göran Persson.

–Det här blev ett perfekt tillfälle för dem som aldrig ville ha henne som partiledare att säga ”Titta, hon har misslyckats”

Artikeln stärker den bild man kan få av sossarna som ett toppstyrt patriarkalt gubbparti. Sahlin vill enligt Pekgul bryta med den patriarkala ordningen i partiet och släppa fram olika åsikter till diskussion, och kopplar sedan motståndet mot henne till detta.

S-kvinnors ordförande ser ett mönster. Hon tror att en stor del av turbulensen hänger ihop med att Mona Sahlin är den första kvinnliga partiledaren, efter 118 år av män.

–Ledarskap är en stor, rejäl karl, som sätter ned foten och säger ”Så här ska det vara”. Här kommer en person som ber folk ta ställning, tänka själva, komma med synpunkter. Det är en enorm förändring av partiet.

Nalin Pekgul jämför med Göran Perssons tid i toppen.

–De var få gånger han förankrade någonting, om han någonsin gjorde det. Ändå var det inte tal om att någon socialdemokrat skulle gå ut och kritisera det.

Den här auktoritära patriarkala strukturen är en stor belastning för sossarna, och det är påfallande hur svårt många av deras ledande företrädare har att hantera en ordförande som vill bryta med traditionen och myndiggöra medlemmarna.
För min del vill jag önska Sahlin, Pekgul och andra sossar som strävar mot det målet all framgång. Man behöver inte vara sosse för att inse att det skulle var mycket nyttigt för det politiska livet i landet, om man blev kvitt toppstyrningen i sossepartiet. Patriarkalismen har nämligen negativa följder långt utanför Det Stora Partiet - det är bara att fråga invånarna i en genomsnittlig patriarkal sossekommun vad de tänker om det politiska klimatet. Många skulle säkert svara att utrymmet för initiativ är klent, och att den genomsnittlige icke partianslutne medborgaren har svårt att göra sig hörd. Och i partileden odlas osjälvständigheten där Den Starke Mannen styr. I rättvisans namn ska genast jag genast lägga till att det finns orter där sossarna har ett betydligt bättre och modernare sätt att arbeta. Det inger visst hopp. Sahlin har sannerligen chans att göra en större insats för SAP och landet än att bara vara den första kvinnliga partiledaren!

Ur ett miljöpartistiskt perspektiv är det här interna sossekrypskyttet mot Mona problematiskt. Ett samarbete mellan partier förutsätter naturligtvis att båda parter kan lita på varandra, men om Sahlin upprepade gånger desauveras av av grupper bland de egna går det till sist inte lita på att givet ord gäller. Priset kan bli dyrt för oss, eftersom en opålitlig samarbetspartner får även oss att framstå som opålitliga. Vi tar en risk, men har vi nu satt i båten med sossarna, så sitter vi där, och då får vi se till att ro gemensamt, så att vi kan lägga till vid Blasieholmen om två år. Och det är ännu ett skäl till att önska Sahlin lycka till!

Och vill Ohly till Blasieholmen får allt han simma dit, för han ville inte sitta med i båten från början. Jag hoppas att det är kallt i vattnet.
Bild: Ohly på simtur

Bodyscanner - nakenspaning

När jag var barn hade jag som alla andra Hobbex' katalog med en massa roliga grabbgrejer - i all fall roliga så länge man nöjde sig med att titta i katalogen. En kompis i kvarteret beställde de där röntgenbrillorna som alla grabbar ville ha men inte fick köpa. Han skulle spana på tjejer men det gick inte så bra. Brillorna funkade inte alls - det var bara ett par plastskalmar med pappskivor framför ögonen i paketet.

Nu har emellertid avancerade versioner av Hobbexbrillorna konstruerats, och en del flygplatser har skaffat sig "bodyscanners", personskannrar, som ser genom kläder för att avslöja om folk bär något olämpligt på sig. Ute Europa finns tekniken på flera håll och här i Sverige bl.a. på Landvetter.

EU-kommisionen hakar på och förespråkar bodyscanners på alla större flygplatser. Die Grünen i Tyskland protesterar mot detta och gör ett uttalande genom sin ordförande Claudia Roth: "När EU-Kommissionen sätter på sig röntgenbrillorna, spelar uppenbart inte rätten till privatliv eller skyddet av den personliga värdigheten och intimsfären någon roll längre. Kommissionen rekommenderar nakenskanning av flygresenärer, utan att kunna redovisa någon faktisk säkerhetsvinst. Man frågar överhuvud inte efter de rättsliga följderna av det djupa ingreppet i de grundläggande mänskliga rättigheterna eller efter de möjliga hälsomässiga konsekvenserna. Det kontrollraseri, som kommer i dagen i samband med temat bodyscanning, håller långsamt på att anta rent sjukliga drag."

Nu väntar vi bara på att folkpartiet ska kräva bodyscanning i skolan också. Och kompisen med röntgenbrillorna kan söka jobb på Landvetter - alla fluktares drömjobb.

Vattenfall igen

I mars i år skrev jag om Vattenfalls härjningar i Tyskland, och om die Grünens kritik av företaget. Nu är företaget på tapeten igen, när de gröna EU-parlamentarikerna Elisabeth Schrödter och Carl Schlyter kritiserar företagets stora utsläppmängder och enorma kolbrott, där hela byar utplånas. De har en debattartikel i SvD idag, och jag rekommenderar läsning av artikeln utöver mitt korta referat. Klicka här, så kommer du till artikeln!

Det är en skam att ett svenskt statligt företag bär sig så skurkaktigt åt!

Ohly - går först ut och vill sedan in igen

I ett par tidigare inlägg har jag skrivit om Vänsterns och i synnerhet Lars Ohlys medvetna saboterande av s' och mp:s planerade regeringssamarbete. Nu är karlen på g igen, och han blir träligare för var gång.

"Vi stänger verkligen inga dörrar och senare i veckan ska jag träffa Mona Sahlin och diskutera hur vi ska gå vidare. Jag tror att vi kan korrigera en del feltänk som gjorts de senaste veckorna, sade Lars Ohly sedan vänsterns partistyrelse på söndagen enats om ett uttalande där man säger att 'vår dörr står öppen'."
Nu är nog inte frågan den om v:s dörr står öppen, utan huruvida mp och s är beredda att släppa in Ohly efter de senaste veckornas cirkus. Han har definitivt visat att han och hans parti inte är pålitliga samarbetspartner i en regering, och förtjänar därför få stå ute i kylan. Det är bättre med bråk före valet, än att själva regeringssamarbetet kommer att förstöras av Vänsterpartiet Opportunisterna.

Minns Ohly och Opportunisterna vad man sade i februari i år? I en DN-artikel 12/2-08 stod detta att läsa: "Vänsterpartiets ledare Lars Ohly säger nej till allians med socialdemokraterna och miljöpartiet före valet 2010. I stället ska partiets eget partiprogram hårdlanseras - med feminism och socialism i förgrunden." Vem var det som sade nej? Det finns ett talesätt om att man inte kan ha ett ord munnen och ett i baken. Dags för Ohly och Opportunisterna att reflektera över hur det kan tänkas betyda något för politikens skull.

Samtidigt som Ohly fortsätter att gråta krokodiltårar, fortsätter mp och s att fördjupa samarbetet. På mp:s kongress har i helgen en samarbetsdelegation bildats, som redan i veckan kommer att bedriva utåtriktat och förberedande arbete tillsammans med företrädare för sossarnas partiledning. På onsdag ska en partigemensam grupp besöka de varslade Volvoarbetarna i Göteborg.

Sursossar och krokodiltårar

Samarbetsöverenskommelsen med sossarna verkar vara dåligt förankrad i det partiet, för nu kommer missnöjda sossar upp som svampar ur jorden och vädrar missnöje med överenskommelsen. I Dagens Samhälle, som låg i brevlådan i morse, finns ett reportage med sura sossar på lokal nivå. "Tragiskt, tycker Ingvar Damm, KS-ordförande i Hedemora, om förra veckans presskonferens där s och mp presenterade sitt regeringsalternativ." Enligt DS har liknande åsikter hört på många håll inom s-leden. och man skriver sammanfattande att "mp uppfattas som lite opålitligt och lite främmande, v som tryggt och stablit."

Som miljöpartist blir man både förvånad och förbaskad över sossarnas dåliga förankring av överenskommelsen. Hos oss har samarbetet redan i våras diskuterats ute i avdelningarna och sedan godkänts av partikongressen. Alla i partiet har nog inte välkomnat det, men vi kommer att stå fast vid de beslut vi fattat. Överenskommelser ska hållas, och heller inte motarbetas underifrån. Om sossarna har interna problem med partiledningens representativitet behöver de inte dra in andra partier i det missnöjet.

Eller är surgnället en förevändning för att opponera mot Sahlin? Hon har redan en gång på ett tarvligt sätt dragits nere i smutsen av interna fiender. Är det dags för nästa sorgliga avsnitt av "Mosa Mona"?

Men Vänsterpartiet Opportunisterna har spelat sina kort skickligt. Först vill man inte vara med på överenskommelsen när s och mp förutsätter budgetdisciplin i samarbetet, och därefter går Lars Ohly ut och gråter krokodiltårar över att vara utestängd. Och si, skådespelet lyckas! Media och hela kopplet sossar och fackbossar stämmer in i klagolåten, och Ohly har nått sitt mål. De andra framstår plötsligt som bovarna, trots att Vänstern från början var välkommet i samarbetet, och självt stängde dörren från sin egen sida. Hyckleri och lögn lönar sig uppenbart om man gör det skickligt - V är ett lysande exempel på den saken.

Tiden får utvisa om samarbetet kommer att hålla. Om det innebär att mp ska behöva tåla en massa påhugg av sossarna, kan det vara skäl att säga upp samarbetet under öppna och ärliga former. Det kommer självfallet att innebära att mp kommer att hamna utanför en eventuell s-regering, som dock i det fallet förhoppningvis blir en minoritetsregering som får förhandla sig fram med andra partier. Miljöpartiet kan vinna mera på att spela vågmästare i ett sådant läge.

Debattartikel från Maria W. och Mona S.

Maria Wetterstrand och Mona Sahlin har i dagens DN en debattartikel, där de diskuterar synen på statens budget, och dessutom gör en del ställningstagande om bl.a. arbetslöshetsförssäkringen.

Just budgeten har ju varit den fråga där Vänsterns åsikt att det inte behövs något budgettak, varit det som medfört att v hamnat utanför samarbetet mellan mp och s. Det kan vara skäl att erinra sig det, när det framförs kritik mot v "utestängts. I själva verket handlar det om att v inte vill ställa upp på vissa grundläggande krav, och därför heller inte vill ställa upp på samarbetet. Dessutom har man i v spelat förorättad och skyllt på mp och s för att man stängts ut, när man själv inte vill samarbeta. Fult av Ohly!

Det känns befriande att man vill förbättra arbetslöshetsförsäkringen efter att högeralliansen målmedvetet vill straffa de arbetslösa till att ta jobb som inte finns. När man nu ska förbättra, finns det skäl att försöka skapa ett system som visar de arbetssökande större respekt, ty det fanns översitteri mot dem även i det gamla systemet, när man dolde arbetslösheten genom att sätta folk i meningslösa utbildningar med tvivelaktig kvalitet. Här finns stora möjligheter till utveckling och nyskapande. Allra bäst vore det om man skaffade ett helt nytt system, istället för att lappa ihop det befintliga.

Ny familjemedlem

På förmiddagen hämtade vi hem Fallagårdens Casper, en korthårig taxvalp. Han håller just nu på att bekanta sig med det nya hemmet.

Hvad vilja Socialdemokraterne?

Rubrikens fråga är befogad. Häromdagen lade mp och sossarna fram en gemensam avsiktsförklaring om samarbete och regeringssamverkan efter valet. Man hade gjort försök att få med Vänstern, men det föll på v:s ovilja att föra en ekonomisk politik inom budgetramarna. Varken vi eller sossarna kan samarbeta med ett parti som vill använda pengar som inte finns. Så långt så var allt väl.

Men nu i kväll går plötsligt Sahlin ut och säger att v visst kan vara med i en regering. Visserligen upprepar Sahlin kraven om budgetdisciplin, men det verkar som att hon inte känner sig helt bunden av överenskommelsen med mp.

Maria Wetterstrand å sin sida är tydlig: "Enligt överenskommelsen mellan miljöpartiet och socialdemokraterna ska representanter för de två partierna nu ge sig ut på en gemensam turné. Gemensamma arbetsgrupper ska tillsättas och en regeringsplattform arbetas fram. Och i det arbetet är inte vänsterpartiet med.
Maria Wetterstrand:
- Vår uppfattning är att det inte har funnits intresse från vänsterpartiet att ge sig in i det. De har haft otaliga chanser att haka på och vara med i samtalen.
DN: Är det för sent för dem att hoppa på nu?
- Den här processen måste börja nu, och de vill inte vara med."

Det blir intressant att se hur detta utvecklar sig. Sköter inte Sahlin och sossarna detta korrekt har man troligen fördärvat möjligheten att bjuda borgarna på en flytt från Kanslihuset. Det var oväntat att sossarna handlar på detta sätt. Det visar på en ny typ av svaghet som man inte kunnat se hos dem tidigare. Det är viktigt att socialdemokraterna vet vad de gör och är pålitliga, om man ska kunna samarbeta med dem.

Parkeringsplatser i stället för park

Igår passerade Emma och jag genom kommunens östliga metropol Pålsboda. I fjol stred vi med sossarna för att bevara det gamla trevliga vita huset mittemot ICA och Apoteket, men förlorade striden. Huset skulle rivas, och något slags park anläggas. Nu är parken på plats, och det visade sig vara en car-park. En grå grusplan motsvarar inte vår uppfattning om vad en park är.

Det bästa hade varit att huset renoverats, och det näst bästa en trevlig park. Parkeringsplatser finns ett antal på andra sidan gatan, och mig veterligt blir inte den platsen full ens på fredag eftermiddag när alla pålsbodingar helghandlar.

Nej, kära sossar, detta duger inte. Kör bort gruset, lägg ut jord, anlägg rabatter, plantera buskar och träd, sätt ut några bänkar och låt Pålsboda få lite grönt och vackert bland betonghusen. Det finns ju andra värden än plåt och betong.

Samboskap

Ingen av bloggens läsare kan ha undgått att höra eller läsa om samarbetet mellan mp och s som presenterades idag. Och tydligen tar man inte bara sikte på att samarbeta fram till valet 2010 i syfte att samregera, utan man talar om samarbete ända fram till 2020.

Jag kan inte låta bli att känna oro inför detta. Samarbete är bra om det leder till att man kan förverkliga mer av sin politik än annars, men det är inget självändamål. Men risken är stor att politiken slätas ut i samarbetet, och att man avstår från att ta en befogad kritisk debatt, därför att man låter hänsyn till samarbetet stå högre än de egna partimålen. Ibland kan det kanske vara befogat, men alltför ofta lägger det än död hand över den politiska diskussionen. Att det dessutom är sossarna vi ska samarbete, rymmer också risken för att vi gröna blir överkörda när sossemaskinen går i gång.

Hur kommer det att gå med partiet - förblir vi ett alternativ till den etablerade politiken, eller blir vi ett grått parti bland alla de andra grå?

Medlemsomröstningen klar

Idag kom resultatet från från Mp:s medlemsomröstning om EU-utträde eller ej. Så här ser redovisningen av rösterna ut:

FAKTA MP:S MEDLEMSOMRÖSTNING (www.mp.se)
Antal röstberättigade (medlemsantalet den 30 juni): 7 828
Antal som röstade: 3 641, 46,5 procent
Nej-röster (slopa EU-utträdeskravet): 2 012, 55,6 procent
Ja-röster: (ha kvar EU-utträdeskravet): 1 609, 44,4 procent
Ogiltiga: 20 stycken
Skillnad mellan ja och nej: 11,2 procent

För egen del är jag nöjd med resultatet - jag har själv röstat för ett slopat utträdeskrav. Det ökar våra möjligheter att driva vår politik i unionsfrågorna på ett trovärdigare sätt, och kommer att underlätta samarbetet med våra gröna systerpartier i unionsländerna. Jag tror också att EU är ett bra forum för samarbete inom Europa, och att unionen under sin existens troligen bidragit till att trygga en fredlig samexistens mellan stater som tidigare utkämpat blodiga krig med varandra.

Men när jag har sagt det, måste jag också genast tillägga att den gröna kritiken mot demokratibristerna, byråkratin och toppstyrningen inte kommer att uppphöra. Tvärtom måste vi driva den än hårdare utan att ge upp. För fortfarande är vi ett EU-kritiskt parti - den saken har vi inte ändrat på genom omröstningen.

Nu är det dags att värma upp inför EU-valet, så att vi kan knipa åtminstone ett mandat till. Det behövs - EU måste bli mycket grönare!

Skolor som handelsvara

Enligt det lokala sanningsvittnet Nerikes Allehanda har det danska investmentbolaget Axcel köpt John Bauer-koncernen, som driver gymnasier i Örebro och på 29 andra orter. Köpsumman är enligt NA hemlig.

Affären väcker en del frågor runt friskoleverksamheten. Tydliga är att det ses som en inkomstbringande bransch, där skolor utgör vinstobjekt som vilket företag som helst på aktiemarknaden. Men hur agerar ägarna om inte skolan är lönsam? Lägger man ner eller skär man ner på undervisningen? Hur garanterar man att betygssättningen är saklig? Höga betyg är ett stakt marknadsföringsargument, men kontrollen av skolors betygsättning är rent allmänt närmast obefintlig. Listan på frågor kan bli längre, men helt klart måste man skarpt ifrågasätta att vinstdrivande företag tillåts att bedriva utbildning inom ungdomsskolan. Enskilt eller ideellt ägande ska inte vara hinder för att öppna en skola, men det ska finnas ett personligt ansvar för ägarna gentemot elever och samhälle. Ett aktiebolag har det inte, eftersom aktieägarna saknar formellt personligt ansvar för verksamheten.

Olmert rehabiliterar sig

Hos Anna Boo hittade jag detta: "- Vi måste nå ett fredsavtal med palestinierna, och det betyder i praktiken att vi måste lämna nästan hela territorierna, om inte hela territorierna, säger Olmert till dagstidningen Yediot Ahronot inför det judiska nyåret." texten är från ett referat i DN om ett uttalande som den israeliske premiärministern nyligen gjort.

Olmert säger att ockuperade territorier ska lämnas tillbaka, även Golanhöjderna, och till och med att att han accepterar en delning av Jerusalem. Han förklarar att detta är nödvändigt.

Olmert är ett av få exempel på hökpolitiker som omvärderar och kommer på bättre tankar. "- Jag försöker inte rättfärdiga vad jag gjort i 35 år. Under många av dessa år ville jag inte se verklighetens fulla djup." Vi får hoppas att han får fler av sina landsmän att tänka om åt samma håll. Det skulle kunna göra att alla djupa sår i Palestinafrågan skulle kunna läka ut. Det är mycket länge sedan något hoppfullt hördes i den regionen, men äntligen!

Carl Tham om sossarna och konkurrenssamhället

I dagens DN avfyrar den f.d. sosseministern Carl Tham en bredsida mot sitt eget parti. Han tar i rejält, men har i sak rätt. Han drar paralleller med den konkurrensfilosofi som sossarna införde under den tid Göran Persson var verksam på regeringsnivå och den ekonomiska kollapsen på Wall Street. I grund och botten säger han att det är samma tänk, och det leder till att ett fåtal berikar sig på de mångas bekostnad. Det medför att hans eget parti för en politik på tvären mot den egna ideologin.

Thams lösning är den starka staten: "I dag känner allt fler människor att det bara är en stark stat som kan skydda dem mot marknadens instabilitet och kapitalets maktbegär. Vilka slutsatser drar då den svenska socialdemokratin?" Frågan är berättigad. Efter Olof Palme har jag aldrig hört ledande sossar tala om demokratisk socialism, och även ordet "solidaritet" verkar på väg bort från den socialdemokratiska vokabulären. Det är faktiskt en värdeförlust, även om jag inte tror att socialism är en på sikt hållbar ideologi. Även den ideologin har sina brister, inte minst vad gäller den personliga friheten.

Lösningen måste bli en fördjupad kombination av personlig frihet och samhällelig solidaritet, samt begränsning av konkurrenssamhällets avigsidor. Den lösningen har en i högsta grad grön prägel - men både vänsterliberaler och socialister kan vara värdefulla samtals- och samarbetspartner i det arbetet. Efter valet om två år väntar ett hårt och viktigt arbete med att skapa ett tryggt samhälle efter Göran Perssons och Reinfeldts härjningar.

Schlaug om McCain

Birger Schlaug bloggar idag om den amerikanske presidentkandidaten John McCain. Hans krönika är som vanligt träffsäker, och lyfter fram sådant som försvinner i det allmänna mediebruset.