Hemma från kongressen

Sent igår kväll klev Emma och jag av det tåg som fört oss hem från kongressen i Östersund. Resan hade varit lång och kongressarbetet intensivt. Jag ska avstå från att breda ut mig för mycket om kongressen, därför att Emma skrivit en mycket bra rapport på sin blogg. Det finns inte mycket för mig att lägga till där.

Men en fråga på kongressen både förvånade och irriterade mig: det närmast religiösa EU-motståndet inom vissa kretsar. Kongressen beslöt ju att en medlemsomröstning ska ske, huruvida man ska behålla kravet på EU-uträde i partiprogrammet eller ej. Det är ett bra beslut, eftersom kongressen eller partistyrelsen skulle komma att få våldsam kritik från vissa kretsar om man genomförde beslutet där. Nu ligger avgörandet hos medlemmarna, och det är bara att hoppas att utträdeskravet kommer att strykas av dem.

De svenska Gröna är nästan ensamma EU-motståndare bland unionens gröna partier, och man hamnar därmed i sällskap med v, junilistan plus ett antal obskyra högerradikala partier i EU-parlamentet. Mp har inget, absolut inget att göra i det sällskapet.

För ett tag sedan anmälde jag mig till en mejllista hos de tyska Gröna, die Grünen. Det ramlar in flera mejl om dagen; de flesta är ointressanta administrativa notiser, men det kommer också en hel del intressant. I dagens mejlsvärm fann jag detta - jag citerar inte så mycket för själva den relaterade sakfrågans skull, som för att peka på det politiska förhållningssättet:
Nr. 078/08 Datum: 23.05.2008

Knäfall för Linkspartei (Tyska vänsterpartiet, ex-kommunister)
----------------------------

Med anledning av att delstaten Berlin röstat mot EU-reformfördraget förklarar Claudia Roth och Reinhard Bütikofer, förbundsspråkrör för BÜNDNIS 90/DIE GRÜNEN:

“Klaus Wowereit knäcker ihop. Den styrande borgmästaren i den stad, som mer än någon annan stad dragit nytta av Europas fredliga enande, tar avstånd från det fortsatta arbetet med det europeiska enighetsprojektet. Det är ett förgörande knäfall för den anti-europeiska populismen i Linkspartei och en skam för Willy Brandts och Ernst Reuters stad.

EU-reformfördraget är inte perfekt, men det är ett viktigt steg framåt. Det stärker de europeiska medborgarnas rättigheter och underlättar beslutsprocessen på europeisk nivå.

Den som vägrar att ta detta steg, kommer att cementera de nuvarande bristerna hos den Europeiska unionen. Utan reformen skulle EU ha nått gränsen för sin handlingskraft.

Europa fär inte slå sig till ro med det nya reformfördraget. Fler reformer i riktning mot ett ekologiskt och socialt Europa måste följa: Stödet till atomkraft genom Euratom måste upphöra, gemensamma minsta standardnivåer för företagsbeskattning
måste förhandlas fram och asylsökandes rättigheter måste stärkas.

Den här attityden borde vi svenska gröna lära av: skarp kritik i befogade sakfrågor, där EU sannerligen har stora brister, men bejakande av EU som freds- och samarbetsprojekt. Varför inte ett stärkt grönt samarbete över gränserna i syfte att en dag få se ett grönt EU?

Israel och palestiniernas barn

Anna Boo från Pålsboda har varit volontär nere i Palestina, och med egna ögon sett vad som sker där nere. Hon har en blogg, där hon skriver om sina iakttagelser. Det är inga vackra saker hon fått se, men det bekräftas av andra som varit där. Nu senast beskrev hon den systematiska förföljelse och misshandel av barn som Israel bedriver mot Palestinierna. Det kan vara värt att läsa på http://boo-anna.blogspot.com ibland för att hålla sig uppdaterad i Palestinafrågan.

Bara vara

Ibland kan man, nästan utan att man förstår varför, drabbas över en slags lyckokänsla över att bara finnas. Nyss kom jag hem från arbetet och hade som alla andra dagar gått längs gatan med husen på ena sidan och allén på den andra. Allt slår ut i blom och det är fullt liv på alla fåglar i träden. En av Diktonius dikter dök upp i tanken, och jag tror att den bättre än det mesta ger uttryck för den ordlösa glädjen att bara finnas i en värld full av liv.


Allt är mitt

Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd.
Men står jag här en stund på stranden,
i sol,
eller i skogens skugga,
eller på bergets vindbespolta krön -
mitt är allt!
Och ingen kan ta ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks.

Allt är mitt.
Den lilla blommans
småtingsfödda leende,
och gräsets gråt
och vattnets lugna allvar;
ekorrens röda svans i tallen,
och sommarmolnets dugg och vinterstor-
mens snöslagg;
varje fosterlik morgon,
varje mumieafton -
allt det är mitt:
det har gett mig sig självt.
---
Jag är så nöjd.
Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd.
Men mitt är allt! -
det har gett mig sig självt.
Och ingen kan det ta ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks