Hvad vilja Socialdemokraterne?

Rubrikens fråga är befogad. Häromdagen lade mp och sossarna fram en gemensam avsiktsförklaring om samarbete och regeringssamverkan efter valet. Man hade gjort försök att få med Vänstern, men det föll på v:s ovilja att föra en ekonomisk politik inom budgetramarna. Varken vi eller sossarna kan samarbeta med ett parti som vill använda pengar som inte finns. Så långt så var allt väl.

Men nu i kväll går plötsligt Sahlin ut och säger att v visst kan vara med i en regering. Visserligen upprepar Sahlin kraven om budgetdisciplin, men det verkar som att hon inte känner sig helt bunden av överenskommelsen med mp.

Maria Wetterstrand å sin sida är tydlig: "Enligt överenskommelsen mellan miljöpartiet och socialdemokraterna ska representanter för de två partierna nu ge sig ut på en gemensam turné. Gemensamma arbetsgrupper ska tillsättas och en regeringsplattform arbetas fram. Och i det arbetet är inte vänsterpartiet med.
Maria Wetterstrand:
- Vår uppfattning är att det inte har funnits intresse från vänsterpartiet att ge sig in i det. De har haft otaliga chanser att haka på och vara med i samtalen.
DN: Är det för sent för dem att hoppa på nu?
- Den här processen måste börja nu, och de vill inte vara med."

Det blir intressant att se hur detta utvecklar sig. Sköter inte Sahlin och sossarna detta korrekt har man troligen fördärvat möjligheten att bjuda borgarna på en flytt från Kanslihuset. Det var oväntat att sossarna handlar på detta sätt. Det visar på en ny typ av svaghet som man inte kunnat se hos dem tidigare. Det är viktigt att socialdemokraterna vet vad de gör och är pålitliga, om man ska kunna samarbeta med dem.

Tjuvläsning

På tisdag ska riksdagen hålla omröstning om huruvida staten ska få kontrollera våra epostmeddelanden. Borgarna är för förslaget, och partipiskan viner som häftigast just nu, för det räcker med att fyra borgare trycker på "fel" knapp för att förslaget ska falla.

Från mp:s hemsida: Lagen motiveras av regeringen med odefinierade "yttre hot", men alla tunga säkerhetspolitiska instanser har varit negativa till lagändringen. Säpo skriver att "förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet" och rikspolisstyrelsen skriver att "förslagen tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna."

Tjuvlyssnarförslaget är ett grovt brott mot grundlagens stadganden om individens rättigheter:
Regeringsformen, 2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter
1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden.
3 § Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning.
Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare angives i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Lag (1988:1439).
6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Lag (1976:871).

Förslaget är en skam för regeringspartierna och allra mest för folkpartiet, det parti som av tradition har sagt sig vårda individens rättighet främst av allt. Johan Pehrson, riksdagman för fp i Örebro län hade i onsdags en debattartikel, där han försöker släta över betydelsen av lagförslaget och istället försöker få oss rädda för terrorism och terrorister. Men hur stort är det hotet egentligen idag? Det största hotet kommer i själva verket från de krafter i Sverige, EU occh framför allt USA som driver allt hårdare krav på kontroll av människorna.

Maria Wetterstrand har en kul kommentar på sin blogg: Det är förstås helt orimligt att staten ska övervaka (i princip) all elektronisk kommunikation. Med tanke på att 80 procent av alla mail är skräppost så är det helt enkelt en stor integritetskränkande sopsorteringsbyråkrati som regeringen vill instifta.

Jag tillägnar Johan Pehrson och alla de folkpartister som egentligen vet bättre den här gamla fina valaffischen. Tänk om och rösta nej på tisdag!

Mer reaktioner på Maria och Eu

Idag fastnade morgonkaffet i strupen: det lokala sanningsvittnet Nerikes Allehanda publicerar en en helsidesartikel med rubriken "Han kräver att språkrören tar time-out inför kongressen" och med ett foto på en bister Fredrik Persson, grönt kommunalråd i Örebro. Det må vara en sak att tycka att språkrören har fel om EU-frågan, men är det lämpligt att gå ut med stora ord i pressen och kräva "time-out"?

De här dumheterna hoppas jag att språkrören struntar i. De har lagt ett förslag och skrivit några artiklar om hur partiet enligt deras uppfattning borde ändra sin inställning i en viktig fråga. Det är obehagligt när man försöker införa åsiktsförbud. Inte trodde jag att vi gröna skulle komma på sådana tankar!

Äntligen!

Att politiker gör uppehåll och reflekterar ostört över politiken är värdefullt. Som bekant har vårt språkrör Maria Wetterstrand varit föräldraledig. Under sin ledighet har hon tänkt genom sin syn på EU och på partiets utträdeskrav. Hon har kommit fram till att partiet bör överge utträdeskravet, och i stället acceptera det svenska medlemskapet. Läs på Marias egen blogg om hur hon resonerar: http://blog.mp.se/mariawetterstrand/

Maria argumenterar utmärkt för de fördelar unionen faktiskt har. Men jag vill lägga till att vi inom mp har en uppgift med att fördjupa kontakterna med de gröna systerpartierna inom unionen, och verka för att unionens politik får en tydligare grön prägel. På det sättet innebär unionen en möjlighet att genomföra grön politik på ett globalt plan.