Gröna röster om Saab

De senaste dagarna har Saabs framtid debatterats ganska hett. Regeringen kör en hårdnackad linje, som ur åtskilliga aspekter förtjänar beröm. Moderaternas partisekreterare säger följande: "Det är oacceptabelt att företag som i brinnande högkonjunktur delar ut mångmiljardbelopp till aktieägarna och mycket stora summor i bonusar till chefer, vill att skattebetalarna ska komma till undsättning när tiderna blir sämre. Bara under 2008 delade de svenska börsbolagen ut 170 miljarder kronor i ordinarie aktieutdelningar. Året innan delades ännu större summor ut. Närmare 213 miljarder kronor östes det året ut över aktieägarna. Det är oansvarigt att i goda tider plocka ut stora summor pengar och när konjunkturen vänder direkt ropa efter skattebetalarnas pengar." Det är det klokaste som sagts av moderaterna på många år och helt riktigt. Storföretagen vill tydligen privatisera vinsterna och socialisera kostnaderna.

Mitt eget parti, mp, har gått ut med ett pressmeddelande där regeringen kritiseras för passivitet i Saabfrågan. Frågan är om den kritiken är berättigad. Regeringen har tydligen fört samtal med GM och olika intressenter, men hittills haft en kallsinnig attityd, därför att ma ninte med skattemedel velat understödja företag som brister i ägaransvar och som vill mjölka skattebetalarna på pengar. Som jag ser det är det mycket dumt av våra gröna företrädare att kritisera alliansregeringen, när den för en gång skull handlar klokt och riktigt.
Vad som däremot är bra och riktigt är kommentaren om utvecklingsbehoven: "Lånet handlar om att kunna modernisera bilmodellerna 9-3 och 9-5, säger Peter Eriksson. Särskilt fokus blir på miljöaspekterna så att Saab får fler miljöbilar som är klimatsmarta och bränslesnålare. Det är en absolut nödvändig utvecklingsinsats för att göra Saab konkurrenskraftigt."

Grön Ungdom delar den här uppfattningen, och väljer att kritisera moderpartiets linje i frågan: "Det går inte att försöka hålla liv i en döende industri genom konstgjord andning från statligt håll. Skattebetalarnas pengar ska inte slösas på en klimatdålig industri när det istället kunde göras satsningar på att tillvarata på kompetensen och vidareutbilda personalen." Vidare ser man andra lösningar: "Lösningen är att investera i höghastighetståg och förnyelsebar energi."

Det blir intressant att se hur detta utvecklar sig. I ägarfrågan håller i alla fall jag, hur ovant det än kan kännas, på regeringen. Och allra mest på GU!

Dagens stora händelse

Monarkin är ett fossil från gångna tider, och rymmer många egendomliga värderingar. Det framstår idag med all tydlighet efter att H.K.H. kronprinsessan Victoria eklaterat förlovning med hr. Daniel Westling. De båda unga fick inte efter eget val ingå förlovningen, utan har tvingats att få lov av både kungen och regeringen. Knugliga personer har inte den urgamla frihet vanliga medborgare åtnjuter, nämligen att efter ömsesidigt tycke och avgörande utan andras inblandning leva tillsammans och ingå äktenskap. Likväl har ett viktigt tabu brutits, ty hr. Westling är
inte av knuglig familj, inte ens av adlig, utan vanlig medborgare. Det får ses som ett framsteg, även om man löste problemet genom att direkta adla hr. Westling och utnämna honom till hertig av Västergötland. (F.ö. ett smakfullt val av landskap!)

Om man vill fördjupa sig i studiet av rojalismen och konservatismen, två nära befryndade ideologier, så finns det på dagens www.newsmill.se ett utsökt opus, som ger uttryck åt en sann rojalism. Och ur den aspekten anses dagens händelse djupt beklaglig: "Sedan är det ju detta med det generellt olämpliga i att vem som helst blir gemål åt en tronarvinge. Det är ett bekymmer för monarkins framtid alldeles oavsett om det är en man eller en kvinna som är tronarvinge, men speciellt när det är en kvinna som i detta fall. När en gymägare från Ockelbo gifter in sig i kungahuset avskalas en stor del av det sagolika som förväntas och behöver kringgärda ett kungahus. Tanken om att göra kungahuset folkligt för att öka dess legitimitet är fullständigt bakvänd."

Det rojalistiska gnället över att mannen av folket får knugadottern och halva riket är naturligtvis helt befängt. Men det är lika befängt att överhuvud hylla denna föråldrade institution, som inte ur någon aspekt är förenlig med ett demokratiskt samhälle, trots att dess företrädare tagit välmotiverade och kloka steg i rätt riktning.

Befria fångarna på slottet och avskaffa monarkin. Victoria är välkommen tillbaka som Republiken Sveriges första president - om vi vill rösta på henne förstås!

Miss Atom 2008

I Ryssland har atomkraftfolket för sjätte året i rad arrangerat en skönhetstävling - Miss Atom. Det tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel rapporterar om tävlingen, som naturligtvis har till syfte att stärka tilltron till atomkraften. Bakom den står bolaget Atomenergoprom och den statliga myndigheten Rosatom. Rosatom ansvarar både för atomenergi och atomvapen.

I tävlingen deltar unga kvinnor mellan 18 och 35 års ålder, och som är yrkesverksamma inom den ryska atomindustrin. De tre främsta utses vid en galaföreställning i maj i Moskva, och får utlandsresor i pris.

I det Ryssland som drabbades så hårt av Tjernobylkatastrofen är det naturligtvis angeläget för atomfolket att invagga ryssarna i säkerhet. "Vi vill komma bort från den bedrägliga klischéen om atomkraftens farlighet. Vi vill visa, att helt vanligt folk är verksamt inom branschen - och bland dem många vackra kvinnor", säger projektledaren Platonov.

Det här spektaklet förenar på ett oväntat och obehagligt sätt atomkraftpropaganda och kvinnoförtryck. Något för gubbarna i Vattenfall att ta efter?

Om opinionbildande opinionsunderssökningar och atomkraft

Häromdagen spreds att undersökning visat att en stor del av sossarna ville ha atomkraftsbyggen. Men Helle Klein har granskat undersökningen och kom fram till att undersökningen inte var helt korrekt tolkad. Läs på henns blogg - klicka här. För oss gröna är det viktigt för det framtida samarbetet med sossarna att de står fast vid sin avvecklingslinje.

Opinionundersökningar får man många gånger ta med en nypa salt. De har ofta tillkommit i ett visst syfte, och frågorna liksom bearbetningen av svaret tjänar ofta till att bekräfta beställarnas åsikter - vad folk egentligen tänker är inte så viktigt. Det viktiga är snarare att få folk att tro alla andra tycker på ett visst sätt. På det sättet blir opinionsundersökningar ofta ren manipulation.

Helle Klein har förresten en länk till Tage Danielssons sannolikhetsmonolog. Den är lika aktuell idag. Jag har lagt in monologen direkt här.

Påven igen

På sajten Newsmill har den svenska katolska kyrkans pressekretare en artikel, där hon bemöter kritiken mot att påven upphävt exkommunikationen av Pius brödraskap. Ett ovärdigt drev mot oss katoliker, är dess titel. Artikeln är intressant, men dessvärre är en del av innehållet tveksamt.

Så här skriver hon: "INGEN tog sig tid att kontrollera vad hävandet av exkommunikationen innebar. (I praktiken nada. Dessa biskopar och deras präster står fortfarande utanför den katolska kyrkans gemenskap. De kan inte viga katoliker eller döpa våra barn. Inte höra vår bikt. Inte låna våra kyrkor.)" Här brister logiken. Om exkommunikationen är upphävd, så står väl de inte längre utanför kyrkans gemenskap? Och står de utanför, så är de ju fortfarande exkommunicerade.

Det förhåller sig ju emellertid så att Pius-bröderna inte erkänner 2:a Vatikankonciliets beslut. Därmed är de de jure fortfarande exkommunicerade, eftersom de medvetet motarbetar den katolska kyrkan, och den saken kan inte ens påven upphäva, med mindre än att han ger Pius-bröderna rätt och upphäver konciliets beslut. Om det står i påvens makt att göra så är tveksamt. Vill man klyva hårstrån, så är exkommunikationen de persona - dvs. genom påven - upphävd men kvarstår de jure - dvs. genom kyrkorätten.

Om jag förstår kyrkorätten riktigt, så är Pius-prelaternas enda väg ut ur exkommunikationen att erkänna 2:a Vatikankonciliet, att bekänna att de strävat mot kyrkan och att begära absolution. Och det kan inte heller påven se bort från, eftersom också han är bunden av kyrkorätten. Så vad är det egentligen som skett genom det påstådda upphävandet av exkommunikationen? Nada, som pressekreteraren säger.

Hela historien är mycket förvirrad, och det förvånar mig att de vanligtvis mycket slipade och kunniga medarbetarna i påvens curia har kunnat bidra till dennna tråkiga och pinsamma pseudohändelse. Händelserna har tyvärr gjort katolska kyrkan stor skada, vilket man bara kan beklaga.

Intervjuad, del 2

Nu har jag läst reportaget som byggde på intervjun med NA häromdagen. Det mesta är OK, men detta har jag lite svårt att smälta: Kjellman stödjer kommunens S-majoritet i deras politik. Dessutom tillkom detta: Något blocköverskridande samarbete tror han inte på. Det jag sade som handlade om samarbete med S och misstron mot blocköverskridande samarbete var om rikspolitiken, där Alliansröran så snart som möjligt måste åka ut och ersättas av en rödgrön reda. Ty jag betonade flera gånger att regeringens laissez-fairepolitik eldar på den ekonomiska krisen och gör den långt djupare än vad den skulle behöva bli. Dessutom har ju borgarna valt att kriga mot de arbetslösa och inte mot arbetslösheten. Det gör det hela än värre.

Men vi stödjer inte S-styret i Hallsberg till 100% och vi är inte emot blocköverskridande lösningar härhemma. Där vill vi stå fria och föra en görn politik som främst syftar till att ge oss möjlighet att förverkliga de frågor vi valts att driva.

Intervjuad

Idag ersatte jag Emma vid kommunstyrelsens möte. Det var några ärenden om tillbyggnad och renovering av förskolelokaler, där vi röstade för majoritetens förslag. Borgarna ville låta bli tillbyggnaderna. Det skulle emellertid vara ganska dumt, eftersom dels familjerna skulle få problem när det inte finns platser, dels skulle det få familjer att välja andra kommuner än Hallsberg att bo i.

På väg ut till lunch blev jag haffad av en journalist från NA, och blev intervjuad en lång stund. Frågorna var både svåra och intressanta. De flesta handlade om alla de varsel som lagts inom kommunen. Hur ska man hantera situationen då så många kommer att stå utan arbete och vad kommer kommunen att kunna göra för dess människor? Mina svar blev ganska allmänna. Kommunen har ju relativt små möjligheter att hjälpa människor rent konkret. Man kan ge den kommunala vuxenutbildningen resurser att ge människor kompetenshöjande utbildning, och ev. skulle kanske kommunen kunna erbjuda vissa praktikplatser. Men det räcker inte långt. Kommunen har varken resurser eller befogenheter att ge mer konkret hjälp, även om det skulle behövas.

Ett stort problem är försämringarna i arbetslöshetförsäkringen. Ersättningarna har sänkts och det kommer bli svårt för många att klara ekonomin och att behålla bostäderna. Läget försvåras av långa handläggningstider, och det trista faktum att många valde att gå ur a-kassorna när Alliansen började krångla så att avgifterna rakade i höjden. De som gått ur kassan kommer att ha en mycket otrevlig sits.

Regeringens förhållandevis passiva inställning i krisen är beklaglig. Det behövs olika stimulansåtgärder, så att ekonomin åtminstone håller styrfart. Man borde utnyttja situationen till investeringar i klimatvänligare infrastruktur o ch energibesparande åtgärder inom bostadssektorn. Naturskyddföreningen har i DN idag flera bra förslag, som jag önskar att jag läst före intervjun.

I intervjun betonade jag flera gånger behovet av ett regeringsskifte. Den nuvarande regeringens laissez-fairepolitik förvärrar krisen och gör den långt svårare än den skulle behöva bli. Tyvärr lär det dröja nästan två år innan vi får ta farväl av Reinfeldt et consortes.

Mera om påven och Pius X brödraskap

För att balansera den kritik jag här framfört mot påven och hans handlingar de senaste veckorna, vill jag länka till biskop Anders' kommentar till vissa av händelserna: http://www.katolskakyrkan.se/Turnpike.aspx?id=443

Biskop Anders ger viktiga kommentarer till åtskilligt och bidrar till att nyansera debatten. Tyvärr ger han ingen vägledning om biskopsutnämningen i Linz och annat som tycks peka på att påven verkar agera som om inte Vaticanum Secundum ägt rum - men å andra sidan har de frågorna inte varit aktuella i den svenska debatten.

Påven får grön kritik

Claudia Roth kommenterar påvens rehabilitering av biskop Williamson. Om jag uppfattade rätt, så skulle Tyskland kunna anhålla påven för främjande av förnekelse av Förintelsen, om påven kommer dit. Är han fortfarande tysk medborgare är han bunden av detta förbud. Och det framkommer att Williamson predikar åtskilliga stolligheter. Bl.a. vill han förbjuda kvinnor att studera och hävdar att Gerge Bush ligger bakom attackerna på World Trade Center 11/9.

Påvens nya initiativ

När kardinal Ratzinger valdes till påve för några år sedan, var vi ganska många som blev allvarligt bekymrade. Han hade gjort sig känd som en konservativ och hårdför ledare för Troskongregationen, och inte minst i fråga om den latinamerikanska befrielseteologin hade framfarten varit förfärande. Men efter valet verkade det om Ratzinger i den nya rollen som Bengt XVI tonat ner den konservativa framtoningen.

Men nu verkar han att ha kastat kappan och visat sitt sanna jag. Rabaldret runt tillbakakallandet av bannet mot Pius X brödraskap och biskop Lefevbres anhängare är välbekant, och har debatterats flitigt även i det protestantiska Sverige. Intressant nog skedde tillbakakallandet samtidigt som Uppdrag granskning avslöjade hur brödraskapet nästlade sig in i svenska kyrkor, och därtill att den i brödraskapet ledande biskop Williamson förnekade att nazisternas folkmord på judar aldrig ägt rum. Mot biskop Williamson inledde sedan åklagaren i bayerska Regensburg en förundersökning, eftersom det enligt tysk lag är förbjudet att offentligt förneka nazismens brott. Nyheterna om bannlysningens upphävande och förundersökningen nådde ut samtidigt i media, och påven blev föremål för skarp kritik.

Men det handlar inte bara om Pius X brödraskap. Påven utnämnde nyligen den ultrakonservative Gerhard Wagner till vigbiskop i Linz. Denne är mest känd för att ha fördömt böckerna om Harry Potter som satanistiska. Särskilt trollformlerna i dem ska undvikas. Samme Wagner ansåg också att Tsunamin i Indiska Oceanen 2004 var ett Guds straff över rika turister. Stiftet i Linz hade inte tagit upp Wagner på sin förslagslista, utan utnämningen skedde helt på påvens initiativ. Enligt en företrädare för domkapitlet i Linz är det "en fortsättning på den konservativa och restaurativa rendensen under det nuvarande pontifikatet".

Reaktionerna bland katolska teologer är delvis häftig över påvens nya aktiva konservatism. Vid det katolska universitet i Nijmegen har etikprofessorn Jean-Pierre Wils beslutat att lämna den katolska kyrkan och att frånträda lärostolen. Han säger att han inte längre vill förknippas med det "anti-moderna, anti-pluralistiska och totalitära i kyrkan".

Den radikale tyske teologen Hans Küng är skarp i sin kritik av påven. Påven förefaller tillsammans med delar av maktapparaten i Vatikanen vara på väg att sluta de konservativa krafterna till hjärtat, samtidigt som de öppna, demokratiska förtrycks. "Men han borde lämpligen hålla sig till det andra Vatikankonciliets beslut, utan att ständigt förtränga dem. En påve sätter sin egen läroauktoritet i fara, om han tror att han kan gå mot ett koncilium."

En stor del av problematiken runt katolska kyrkan och påven handlar om demokrati. När kyrkan styrs uppifrån av påven och Vatikanen, möjliggörs den här typen av vansinnigheter. Med en demokratisk kyrkoorganisation, där kyrkfolket tillsätter ledningen skulle de här förvillelserna kunna förhindras genom att man väljer lämpliga företrädare och har makt att avsätta dem som inte håller måttet. Katolska kyrkan har ett viktigt arbete framför sig på den punkten. Inte bara för ekumeniken är det omtänkandet viktigt, utan också för att undanröja påvestolens stöd till auktoritära icke-demokratiska politiska strömningar.