Påven igen

På sajten Newsmill har den svenska katolska kyrkans pressekretare en artikel, där hon bemöter kritiken mot att påven upphävt exkommunikationen av Pius brödraskap. Ett ovärdigt drev mot oss katoliker, är dess titel. Artikeln är intressant, men dessvärre är en del av innehållet tveksamt.

Så här skriver hon: "INGEN tog sig tid att kontrollera vad hävandet av exkommunikationen innebar. (I praktiken nada. Dessa biskopar och deras präster står fortfarande utanför den katolska kyrkans gemenskap. De kan inte viga katoliker eller döpa våra barn. Inte höra vår bikt. Inte låna våra kyrkor.)" Här brister logiken. Om exkommunikationen är upphävd, så står väl de inte längre utanför kyrkans gemenskap? Och står de utanför, så är de ju fortfarande exkommunicerade.

Det förhåller sig ju emellertid så att Pius-bröderna inte erkänner 2:a Vatikankonciliets beslut. Därmed är de de jure fortfarande exkommunicerade, eftersom de medvetet motarbetar den katolska kyrkan, och den saken kan inte ens påven upphäva, med mindre än att han ger Pius-bröderna rätt och upphäver konciliets beslut. Om det står i påvens makt att göra så är tveksamt. Vill man klyva hårstrån, så är exkommunikationen de persona - dvs. genom påven - upphävd men kvarstår de jure - dvs. genom kyrkorätten.

Om jag förstår kyrkorätten riktigt, så är Pius-prelaternas enda väg ut ur exkommunikationen att erkänna 2:a Vatikankonciliet, att bekänna att de strävat mot kyrkan och att begära absolution. Och det kan inte heller påven se bort från, eftersom också han är bunden av kyrkorätten. Så vad är det egentligen som skett genom det påstådda upphävandet av exkommunikationen? Nada, som pressekreteraren säger.

Hela historien är mycket förvirrad, och det förvånar mig att de vanligtvis mycket slipade och kunniga medarbetarna i påvens curia har kunnat bidra till dennna tråkiga och pinsamma pseudohändelse. Händelserna har tyvärr gjort katolska kyrkan stor skada, vilket man bara kan beklaga.