Intervjuad, del 2

Nu har jag läst reportaget som byggde på intervjun med NA häromdagen. Det mesta är OK, men detta har jag lite svårt att smälta: Kjellman stödjer kommunens S-majoritet i deras politik. Dessutom tillkom detta: Något blocköverskridande samarbete tror han inte på. Det jag sade som handlade om samarbete med S och misstron mot blocköverskridande samarbete var om rikspolitiken, där Alliansröran så snart som möjligt måste åka ut och ersättas av en rödgrön reda. Ty jag betonade flera gånger att regeringens laissez-fairepolitik eldar på den ekonomiska krisen och gör den långt djupare än vad den skulle behöva bli. Dessutom har ju borgarna valt att kriga mot de arbetslösa och inte mot arbetslösheten. Det gör det hela än värre.

Men vi stödjer inte S-styret i Hallsberg till 100% och vi är inte emot blocköverskridande lösningar härhemma. Där vill vi stå fria och föra en görn politik som främst syftar till att ge oss möjlighet att förverkliga de frågor vi valts att driva.

Intervjuad

Idag ersatte jag Emma vid kommunstyrelsens möte. Det var några ärenden om tillbyggnad och renovering av förskolelokaler, där vi röstade för majoritetens förslag. Borgarna ville låta bli tillbyggnaderna. Det skulle emellertid vara ganska dumt, eftersom dels familjerna skulle få problem när det inte finns platser, dels skulle det få familjer att välja andra kommuner än Hallsberg att bo i.

På väg ut till lunch blev jag haffad av en journalist från NA, och blev intervjuad en lång stund. Frågorna var både svåra och intressanta. De flesta handlade om alla de varsel som lagts inom kommunen. Hur ska man hantera situationen då så många kommer att stå utan arbete och vad kommer kommunen att kunna göra för dess människor? Mina svar blev ganska allmänna. Kommunen har ju relativt små möjligheter att hjälpa människor rent konkret. Man kan ge den kommunala vuxenutbildningen resurser att ge människor kompetenshöjande utbildning, och ev. skulle kanske kommunen kunna erbjuda vissa praktikplatser. Men det räcker inte långt. Kommunen har varken resurser eller befogenheter att ge mer konkret hjälp, även om det skulle behövas.

Ett stort problem är försämringarna i arbetslöshetförsäkringen. Ersättningarna har sänkts och det kommer bli svårt för många att klara ekonomin och att behålla bostäderna. Läget försvåras av långa handläggningstider, och det trista faktum att många valde att gå ur a-kassorna när Alliansen började krångla så att avgifterna rakade i höjden. De som gått ur kassan kommer att ha en mycket otrevlig sits.

Regeringens förhållandevis passiva inställning i krisen är beklaglig. Det behövs olika stimulansåtgärder, så att ekonomin åtminstone håller styrfart. Man borde utnyttja situationen till investeringar i klimatvänligare infrastruktur o ch energibesparande åtgärder inom bostadssektorn. Naturskyddföreningen har i DN idag flera bra förslag, som jag önskar att jag läst före intervjun.

I intervjun betonade jag flera gånger behovet av ett regeringsskifte. Den nuvarande regeringens laissez-fairepolitik förvärrar krisen och gör den långt svårare än den skulle behöva bli. Tyvärr lär det dröja nästan två år innan vi får ta farväl av Reinfeldt et consortes.

Solidarisk arbetstidsförkortning

Just nu mister tusentals anställda sina arbeten genom finanskrisen, och hänvisas till a-kassa och arbetsförmedling. Många vet inte hur deras liv kommer att gestalta sig eller hur de ska klara ekonomin. De kommer också tvingas att skriva ansökningar till arbeten som inte finns eller som inte stämmer med deras kompetens. Förra veckan talade jag med en friställd verkstadsarbetare, som berättade att han var tvungen att söka jobb som rektor och överläkare för att få sitt a-kassestöd. Liknande berättelser har jag hörr av andra arbetslösa, som utsätts för en behandling som är rent kränkande för deras värdighet.

Likväl arbetar vår regering oförtrutet med att pröva nya möjlighet att ytterligare kränka utsatta människor. Som bekant beror ju arbetslösheten i det svenska samhället enligt högerregeringen inte på att ekonomin går dåligt, utan på att människor är lata och arbetsskygga. Därför måste man straffa de arbetslösa - liksom för övrigt också de sjuka, som tydligen anses vara det av fritt val och lättja.

Därför var det med både sorg och glädje som jag läste en annonsticker på tyska Der Spiegels hemsida: Kurzarbeit hilft Entlassungen zu vermeiden - Einsatz für Arbeit (Korttid hjälper till att förhindra avsked - insats för arbete). Det handlar om att stora och små företag kan få stöd från staten för att genomföra sänkt arbetstid istället för friställningar eller permitteringar. De anställda får arbeta kortare tid med bibehållen lön, och kan använda den fria tiden till fort- eller utbildning. Arbetsgivaren ordna så att de anställda kan fördjupa sin kompetens för yrket, eller den anställde kan komplettera sina kunskaper för att välja en alternativ karriär. Det hela bekostas av Förbundsagenturen för arbete (Tyska AMV) med stöd av EU:s socialfond.

Webbadressen till Einsatz für Arbeit får mig att haja till: www.fuer-ein-lebenswertes-land.bmas.de. www.för-ett-land-värt-att-leva-i.de Skulle Arbetsmarknadsverket eller någon annan av högerregeringens institutioner kunna ha en sådan webbadress? Jag betvivlar det. Även om Göran Persson och hans regeringar gjorde mycket för att bryta ner den svenska socialstaten, så har den här regeringen satt som sitt främsta mål att aktivt montera ner socialstaten, och att agera utifrån ett illa dolt förakt för svaghet. För tyskarna är Reinfeldts politik en omöjlighet. De vet nämligen att socialstatens sammanbrott kan lägga grund för totalitära ideologier och demokratins undergång.

Men formuleringen För-ett-land-värt-att-leva-i signalerar något annat, nämligen respekt för den enskilda individen och ett erkännande av att även arbetslösa friställda har rätt till värdighet. Det behövs härhemma också, mer än någonsin. De rödgröna har ett digert arbete med återupprätta socialstaten när Reinfeldt blivit bortvald. Det finns också en hel del från Göran Perssons tid att göra upp med, och det kan nog bli lite knepigt för sossarna. Men visst måste ett land värt att leva i vara ett viktigt rödgrönt mål?