Påvens nya initiativ

När kardinal Ratzinger valdes till påve för några år sedan, var vi ganska många som blev allvarligt bekymrade. Han hade gjort sig känd som en konservativ och hårdför ledare för Troskongregationen, och inte minst i fråga om den latinamerikanska befrielseteologin hade framfarten varit förfärande. Men efter valet verkade det om Ratzinger i den nya rollen som Bengt XVI tonat ner den konservativa framtoningen.

Men nu verkar han att ha kastat kappan och visat sitt sanna jag. Rabaldret runt tillbakakallandet av bannet mot Pius X brödraskap och biskop Lefevbres anhängare är välbekant, och har debatterats flitigt även i det protestantiska Sverige. Intressant nog skedde tillbakakallandet samtidigt som Uppdrag granskning avslöjade hur brödraskapet nästlade sig in i svenska kyrkor, och därtill att den i brödraskapet ledande biskop Williamson förnekade att nazisternas folkmord på judar aldrig ägt rum. Mot biskop Williamson inledde sedan åklagaren i bayerska Regensburg en förundersökning, eftersom det enligt tysk lag är förbjudet att offentligt förneka nazismens brott. Nyheterna om bannlysningens upphävande och förundersökningen nådde ut samtidigt i media, och påven blev föremål för skarp kritik.

Men det handlar inte bara om Pius X brödraskap. Påven utnämnde nyligen den ultrakonservative Gerhard Wagner till vigbiskop i Linz. Denne är mest känd för att ha fördömt böckerna om Harry Potter som satanistiska. Särskilt trollformlerna i dem ska undvikas. Samme Wagner ansåg också att Tsunamin i Indiska Oceanen 2004 var ett Guds straff över rika turister. Stiftet i Linz hade inte tagit upp Wagner på sin förslagslista, utan utnämningen skedde helt på påvens initiativ. Enligt en företrädare för domkapitlet i Linz är det "en fortsättning på den konservativa och restaurativa rendensen under det nuvarande pontifikatet".

Reaktionerna bland katolska teologer är delvis häftig över påvens nya aktiva konservatism. Vid det katolska universitet i Nijmegen har etikprofessorn Jean-Pierre Wils beslutat att lämna den katolska kyrkan och att frånträda lärostolen. Han säger att han inte längre vill förknippas med det "anti-moderna, anti-pluralistiska och totalitära i kyrkan".

Den radikale tyske teologen Hans Küng är skarp i sin kritik av påven. Påven förefaller tillsammans med delar av maktapparaten i Vatikanen vara på väg att sluta de konservativa krafterna till hjärtat, samtidigt som de öppna, demokratiska förtrycks. "Men han borde lämpligen hålla sig till det andra Vatikankonciliets beslut, utan att ständigt förtränga dem. En påve sätter sin egen läroauktoritet i fara, om han tror att han kan gå mot ett koncilium."

En stor del av problematiken runt katolska kyrkan och påven handlar om demokrati. När kyrkan styrs uppifrån av påven och Vatikanen, möjliggörs den här typen av vansinnigheter. Med en demokratisk kyrkoorganisation, där kyrkfolket tillsätter ledningen skulle de här förvillelserna kunna förhindras genom att man väljer lämpliga företrädare och har makt att avsätta dem som inte håller måttet. Katolska kyrkan har ett viktigt arbete framför sig på den punkten. Inte bara för ekumeniken är det omtänkandet viktigt, utan också för att undanröja påvestolens stöd till auktoritära icke-demokratiska politiska strömningar.