Om Israels blodbad i Gaza

"Sharpeville, Treblinka, Hanoi och nu fogas ett nytt namn till raden: GAZA .... och därför är bombningarna ett illdåd." I dagens bloggning påminner Birger Schlaug om Palmes berömda Hanoital 1972, och han gör det med all rätt. Palmes tal är fullt ut tillämpligt även på Israels grymma bombande av civila palestinier denna jul. När ska israelerna inse att fred skapas genom förhandlingar och kompromisser, och inte genom massmord på civila?
Klicka här för Birgers blogg.

Die Grünen demonstrerar

De Gröna i Gorleben protesterar mot transporter av atomavfall. Som Claudia Roth säger i slutet av videon: "De pratar om slutförvaring. Men, vadå, det finns ju ingen slutförvaring."

Herodes går igen

När jag går genom texterna jag ska läsa som kyrkvärd i mässan i morgon, Oskyldiga barns dag, når mig nyheten om Israels bombanfall mot Gaza. 195 personer, män, kvinnor och barn, dödades enligt de senaste rapporterna. Morgondagens läsningar om Herodes barnamord i Betlehem känns kusligt samtida:

När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna.

Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia:

Så säger Herren:
Rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt:
Rakel gråter över sina barn.
Hon låter inte trösta sig,
ty hennes barn finns inte mer.

Herodes ättlingar sitter kvar i Israel och för samma blodspolitik som alltid. Och omvärlden tiger inför orätten. Som alltid.

Modernt slaveri

En inköpsrunda i den vanliga butiken leder nästan ofrånkomligt till att man gör sig medskyldig i det utnyttjande av människor som sker runt om i världen. Produktionen av många varor som vi oreflekterat plockar ner från butikshyllan sker under otillständiga villkor. SvD focuserar idag framställningen av cashewnötter i en artikel med tillhörande bildspel.

Artikeln handlar om cashewnötter, men naturligtvis är nötterna bara ett exempel på hur de flesta varor framställs i länder med många fattiga, låga löner och obefintliga fackliga rättigheter. Här i västvärlden har detta lett till sänkta priser och ökad konsumtion. De flesta är omedvetna om att andra får betala vårt ökade konsumtionsutrymme med fattigdom och yrkesskador.

Kunskapen om att fåtalets välstånd bygger på förtryckandet av många är inte ny. Redan på 1800-talet diskuterades frågan ivrigt, och författare som Dickens och Rydberg gav litterär röst åt den. Viktor Rydbergs Grottesång känns kusligt aktuell. Den handlar om Kung Frode, som har en kvarn, Grotte, och den kvarnen mal fram guld. Grotte drivs av slavar, och är hos Rydberg en symbol för industrialismen och kapitalismen:

Gör med minsta kraftförslösning
guld av muskelenergi!
Det var frågan. Här dess lösning
i praktik och teori.
Grottes hållande i gång
dagen lång och natten lång
kräver, i ett överslag,
tio tusen liv per dag.
Var sekund, dess draghjul dansar,
skänker guld åt Frodes tron
och ger tempelguld och plansar
åt hans dyra religion.
Slika massors närande
vore för besvärande,
tid- och guldförtärande.
Utan vederlag förbrukad
arbetskraft är billigast.
För envar av kvarnen slukad
fös en annan fram i hast!
Varför ock en lag förkunnar
statsaritmetikens dom:
ej ett bröd åt deras munnar,
ej en dryck åt deras gom!

Drevs du inom Grottes stätta,
vräks du ut som lik.
Grymhet är det ej i detta,
blott aritmetik.


Bild: Viktor Rydberg (1828-1895), författare, liberal samhällsdebattör och kritiker av kapitalism och industrialism.

40-timmars vecka och arbetslöshet

Just nu är flera tusen människor varslade från sina jobb. Men varför kasta ut duktigt folk från arbetsplatserna, när man i stället kan minska arbetstiden? Antag att vi har 40 anställda, och ska minska till 35 enligt dagens tänk, vilket är en minskning med 200 arbetstimmar per vecka. Då har 5 personer förlorat försörjningen och arbetsgemenskapen. Men om vi istället sänker arbetstiden till 35 timmar/ vecka får vi samma tidsbesparing, samtidigt som folk behåller jobbet och företaget kompetensen. Rigiditeten i tankevanorna förhindrar en sänkning av arbetstiden och skapar en onödig arbetslöshet.

Läs mera på Birgers blogg: http://schlaug.blogspot.com/2008/12/och-snkt-arbetstid-d.html

Jul och kitsch

Julen är kitschens triumf över sans och god smak. Ingen går fri, även om åtminstone vi här hemma försöker undvika de allra värsta excesserna. Kitsch ska avnjutas i mycket måttliga doser, även om det lätt blir överdos under just julen.

Som vän av god smak ska jag naturligtvis inte säga, att jag fascineras av och kanske också lite grand beundrar grannen "Diskokungen" som varje advent och jul bjuder på en sprakande ljuskarneval på sin balkong.

Men kitschens fullkomnare är jänkarna, som ibland saknar alla proportioner för snille och smak. Här ett klipp som tar andan ur en - efter att ha sett det, inser man att det finns en fascination också i det gräsliga. Mycket värre än så här går det nog inte att få till det.

Mer om konsumismen

Det är inte bara Birger och jag som kritiserar konsumismen. På debattsajten www.newsmill.se skriver Katarina Bjärvall i artikeln Dags att göra upp med konsumismen om temat ur välbefinnandeperspektiv. Läsning rekommenderas!

När Skam blir gammal...

Den gamle höken Carl Hamilton i folkpartiet vill att staten köper in sig i bankerna. Inte visste jag att fp vill göra bankerna statligt ägda. Det f.d. liberala fp har tappat den ideologiska kompassen och vill socialisera det svenska bankväsendet.

Citerad och fåfäng

Jag måste nog erkänna att jag är tillräckligt fåfäng för att uppskatta att bli omnämnd och citerad i en SvD-artikel. En del av av det jag skrev i förmiddagens recension av Birger Schlaugs fina artikel om konsumtionssamhället och behovet av ett grönt parti blev citerat i SvD:s kommentar om reaktionerna på Birgers skrivande: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2187193.svd

Birgers artikel har väckt befogad uppmärksamhet. jag hoppas att det leder till en fördjupad kritik av konsumismen.

Birger S lyckas ha både rätt och fel samtidigt

En av mina gröna favoritdebattörer är Birger Schlaug. Inte minst uppskattar jag honom för hans konsekventa kritik av konsumismen, alltså det faktum att hela vårt samhällsbygge förutsätter en ständigt ökande konsumtion för att inte falla samman, liksom att konsumtionen ses som en grundläggande meningskapande faktor. Consumo, ergo sum - jag förbrukar, alltså finns jag.

Idag har Birger en i många avseenden lysande debattartikel i SvD, Dags att bilda ett nytt parti. Han genomför en skarp och konsekvent analys av konsumismen och dess ställning i dagens samhälle, och så långt har han alldeles rätt. Det är bra att den kritiken formuleras tydligt, och på en såpass välläst sida som SvD:s Brännpunkt.

Men han har inte enbart rätt. Tystnaden kring konsumismen bryts inte genom en ny partibildning. Istället krävs det att vi gröna på nytt och åter formulerar den kritiken och ger den röst. Konsumismkritiken tillhör mp:s grundvalar, och vi har idag en position som medger att vi skulle kunna nå ut med den, så att den verkligen hördes.

För nog är det befogat att kritisera konsumismen. Den är roten till mycket ont i vår tid, inte minst till de ständigt återkommande ekonomiska kriserna och till det resursslöseri som medför klimatförändringar och naturförstörelse. Birgers analys är väl värd att ta till sig och att ha som grund i det politiska arbetet.
Bilden är från Birgers blogg.

På Tv

Idag blev Emma intervjuad av Tvärsnytt angående att vänstern gått med i samarbetet mellan mp och s. Det blev bra, om än lite väl kort. Klicka här!

Fredrik P inne i Örebro blev också intervjuad. Han verkar inte helt odelat förtjust i samarbetet. Jag kan förstå honom, för samarbetet mellan mp och borgarna inne i Örebro verkar funka bra. Men borgarna i riksdagen är dock inte de samma som de i Örebro kommunfullmäktige - vad gäller riksdagen är varje ny dag med Reinfeldt och hans allians en dag för mycket. För rikspolitikens skull behövs trepartisamarbetet.

Datortrubbel

Emma skriver på sin blogg om datorns influensa och det raderade minnet. Det började för en vecka sedan med att datorn segade sig och var allmänt opasslig, trots att vi plockade i två fräscha DDR-minnen som i ett nafs fyrdubblade arbetsminneskapaciteten. Inget hjälpte, och den blev bara segare och segare, trots att vi skannade den med antivirus flera gånger. Jag tog kontakt med F-Secure, som levererar våra säkerhetsprogram, och fick i två dagar tid e-posthjälp med olika lösningar som skulle hjälpa mot. Inget hjälpte, men det visade sig i efterhand att recover-CD:n jag brände på en annan dator troligen inte arbetade som den skulle. Jag ska bränna om den, och ha in beredskap om det händer igen. I alla fall fungerade understödet från F-Secure bra - beröm till deras tålmodiga support!

Att ladda om en dator är tidskrävande, och det blev ett par sena kvällar innan allt var klart. Nu är det bara att hoppas att trojanen inte följt med i något av alla de dokument vi sparat ner.

Jaha, och var alla krumbukter nödvändiga?

Nu duger det tydligen att samarbeta med de gröna och sossarna. Idag kom besked om att vänstern accepterar budgettaket och är berett att medverka i en ny regering.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker - spontant känns det kanske som om v hade passat bäst utanför. Men å andra sidan kan partikamraterna ha talat Ohly till rätta, om de i allmänhet inte uppskattade hans agerande tidigare i höst. Det inger i så fall hopp.

Låt oss hoppas att det kommer att funka utan gnissel nu. Vi behöver en annan och bättre regering än Reinfeltds färglösa blåorangea junta som lägger all sin energi på att öka kontrollen över medborgarna och sedan struntar i resten. Vi har i alla fall fått reda på vad borgarnas och främst moderaternas yviga tal om frihet var värt: Frihet är kontroll - kontroll är frihet - Storebror ska se dig. Eller som Marx säger: Intressena ljuger inte.

Den viktigaste uppgiften för den nya regeringen blir att demontera alliansens uppbyggnad av kontrollstaten. En annan viktig uppgift blir att skapa ett socialförssäkringssystem med respekt för människor värdighet och berättigade behov. Det uppdraget borde vara ett tillräckligt skäl för sammanhållning i den nya trepartigruppen.

Julkalender

Hur många av er har en julkalender? Vi har ICA:s reklamkalender med de osannolikt usla rimmen, som får det att gå obehagsrysningar längs ryggraden varje gång man öppnar luckan. Det är en bedrift att skriva så usla rim, och förmodligen är det en akademiledamot som extraknäcker som rimsmed. Det är svårt, ohyggligt svårt, att skriva strunt, som Ekelöf skrev.

Men den häftigaste kalendern är nog Berglins "Kärnfamiljen", som denna advent går i repris i Svenskan. Klicka på länken, för det går inte att visa den direkt här.