Birger S lyckas ha både rätt och fel samtidigt
En av mina gröna favoritdebattörer är Birger Schlaug. Inte minst uppskattar jag honom för hans konsekventa kritik av konsumismen, alltså det faktum att hela vårt samhällsbygge förutsätter en ständigt ökande konsumtion för att inte falla samman, liksom att konsumtionen ses som en grundläggande meningskapande faktor. Consumo, ergo sum - jag förbrukar, alltså finns jag.
Idag har Birger en i många avseenden lysande debattartikel i SvD, Dags att bilda ett nytt parti. Han genomför en skarp och konsekvent analys av konsumismen och dess ställning i dagens samhälle, och så långt har han alldeles rätt. Det är bra att den kritiken formuleras tydligt, och på en såpass välläst sida som SvD:s Brännpunkt.
Men han har inte enbart rätt. Tystnaden kring konsumismen bryts inte genom en ny partibildning. Istället krävs det att vi gröna på nytt och åter formulerar den kritiken och ger den röst. Konsumismkritiken tillhör mp:s grundvalar, och vi har idag en position som medger att vi skulle kunna nå ut med den, så att den verkligen hördes.
För nog är det befogat att kritisera konsumismen. Den är roten till mycket ont i vår tid, inte minst till de ständigt återkommande ekonomiska kriserna och till det resursslöseri som medför klimatförändringar och naturförstörelse. Birgers analys är väl värd att ta till sig och att ha som grund i det politiska arbetet.
Bilden är från Birgers blogg.Etiketter: Birger Schlaug, konsumism, nytt parti
posted by Peter Kjellman @ 09:57
12 Comments:
Visst borde ni i Mp tala om konsumismen och farorna med den, men ni bör också ge ett fungerande alternativ. Hur kan välståndet bestå/öka om man saktar ner hjulen? Hur ska alla få jobb om produktion och konsumtion sjunker? Schlaug ger inga svar.
För övrigt är det fantastiskt att han är opolitisk och kan fungera som eld i baken på ert parti! Men han orkar som sagt inte vara själv där på gröna ytterkanten.
Nja. MP är lika goda kålsupare som nåt annat parti
Till Nicklas: Vad menar du med "kålsupare" - att det inte finns några skillnader i partiernas politik? Jag kan direkt säga att om mp och våra samarbetspartner hade haft makten idag skulle åtskilligt varit annorlunda. Inte minst hade vi haft en aktivare, bättre miljöpolitik och en anständig behandling av sjuka, arbetslösa och flyktingar.
Till Camilla: Du undrar "hur kan välståndet bestå/öka om man saktar ner hjulen? Hur ska alla få jobb om produktion och konsumtion sjunker?" Välstånd i dagens mening med hög konsumtion kan naturligtvis inte bestå, och det är heller inte önskvärt. Det vi kallar välstånd i dagligt tal är en överkonsumtion som dels förbrukar jordens begränsade resurser i en förfärlig fart, och dels sker på miljarder fattiga människors bekostnad. I en rättvis värld bör människor ha relativt lika tillgång till resurser och självförverkligande, men så är det verkligen inte idag. Skulle alla leva som vi i Sverige och västvärlden gör idag, skulle världen kollapsa redan under vår livstid. Alltså måste vi avstå från vår överkonsumtion för att resurserna ska räcka åt alla människor och för att världen ska ha en levbar framtid. Fördelningen av tillgångar har också en djupgående etisk dimension.
I en bloggning 25/9-06 citerar jag katolska kyrkans katekes, som kritiserar den uppfattning om ägande som vi omedvetet grundar vår konsumism på: ”Att inte låta de fattiga få del av det man själv äger är att stjäla det och beröva dem livet. Det är inte våra ting vi behåller för oss själva, utan deras.”
Alla kan ha jobb om vi släpper kravet få 40-timmarsvecka, och istället solidariskt delar på arbetet. Det innebär att inkomsterna kommer att sjunka, men effekterna av det kan dämpas genom att lönespridningen minskas, t.ex. genom att man genomför lagstadgad minimilön, så att fördelningen av de tillgängliga lönemedlen blir jämlikare. Detta kommer naturligtvis leda till minskade konsumtionsmöjligheter, men den ökade fria tiden kommer att ge andra möjligheter till självförverkligande än själslös konsumtion av prylar.
Möjligheten till ett enkelt, anspråkslöst och solidariskt liv är nog ingen politisk kioskvältare i dagens konsumistiska kultur. Men en sådan grön politik innebär nya möjligheter till frihet och självförverkligande på individens egna villkor.
Jag syftar på precis det som Schlaug skriver. "Den 7 juni 1980 skrev Per Gahrton på DN Debatt att Sverige behöver ett nytt parti. Ett parti som prioriterar livskvalitet framför materiell och ekonomisk tillväxt. Ett parti som vägrar definiera sig som ett blockparti.
Artikeln blev ett avstamp för det som skulle bli miljöpartiet drygt ett år senare."
Sen är Schlaugs slutsats att det återigen behövs ett sådant här parti. Underförstått att miljöpartiet är likadana som dom andra. Hence kålsuprare
Niclas. Nu hänger jag med, och hoppas att du inte har rätt. Om det skulle vara så att vi glider in i den standardiserade main-streampolitiken, får vi medlemmar se till att ändra på den saken. För fler tand- och färglösa konsensuspartier behöver vi inte. Vi behöver vara ett parti som vågar driva en välunderbyggd samhällskritik ur ett grönt perspektiv. Annars sviker vi vår samhällsuppgift.
Richard Swartz skrev för någon dag sedan såhär i en kolumn i SvD: "Kapitalism utan demokrati är ibland möjligt, men ingen demokrati kan någonsin existera utan kapitalism."
Att skapa ett parti i ett kapitalistiskt system kommer bara göra partiet kapitalistiskt. Inte tvärtom. Precis som miljöpartiet blivit upprätthållare av det "vulgära konsumtions- och tillväxtsamhället"
Niclas: Ditt resonemang om kapitalism och demokrati är intressant, och ur åtskilliga synpunkter troligen riktigt. De former av statligt institutionellt ägande av produktionen vi hittills sett, har lett till eller varit följden av ett totalitärt politiskt system. Men jag är tveksam om det är kapitalismen i sig som främjat demokratin. Snarare tror jag att det beror på att kapitalismen existerar i länder med demokrati och ett utbrett privat ägande. Och så långt är det gott och rätt.
Men kapitalismen har flera problem. Ägandet och ansvaret är anonymt och skilt från arbetsprocessen i företagen, vilket är till nackdel för anställda, kunder och miljö. Minstmaximeringen blir överordnat mål, vilket leder till kortsiktighet och resursslöseri. Dessutom finns det en strävan till koncentration och monopolbildning, vilket reducerar antalet aktörer på marknaden och gör företagen till en slags makthavare utom politisk kontroll. Av de skälen bör man sätta aktikapitalismen i fråga och fråga efter alternativ.
Ett grönt alternativ bör undvika både den liberala aktiekapitalismen och den socialistiska statskapitalismen. Man bör diskutera hur man skapar en lagstiftning som bryter ner de stora kapitalistiska maktkoncentrationerna, avskaffar eller förändrar aktieägandet, samt ökar möjligheterna för småföretagande på främst det lokala planet. Mycket av det som idag produceras i storföretag skulle lika gärna produceras i lokala privat ägda småföretag.
På det sättet har man kvar det privata ägande, som utgör en möjlighet för människor att ta makten över sina egan liv, samtidigt som demokratin består.
Fast det du talar om är ju närmast beskäringar av en redan planterad buske inte någon ny buske.
Jag vet inte om ett avskaffande av aktieägda storföretag är någon lätt beskärning av en redan planterad buske. Det är en mycket omfattande och djupgående åtgärd, som måste genomföras på ett genomtänkt och ansvarsfullt sätt. Hur det ska gå till kräver åtskillg överläggning och förberedelse.
Jag sa inte att det var någon lätt beskäring. Vi kan säga att beskäringen lämnar stammen och några grenar kvar. Men stammen är ju fortfarande kvar.
Varför är det gröna lägret så okunnigt om "Det tregrenade samhället"?
Rudolf Steiner gjorde denna skiss av ett samhälle, där tanken var att det skulle motsvara människans behov av frihet, jämlikhet och broderskap (idag skulle vi säga solidaritet).
Frihetens princip skulle höra hemma i kultursektorn, jämlikheten i rättsväsendet och solidariteten i hushållningen (i solidaritet ska vi producera och fördela).
Liksom de blå har sin Burke och Mill och de röda sin Marx och
Engels, så kunde väl de gröna ha sin Steiner och helst även Moder Teresa.
Gröna tankar
Prata och prata, är en nödvändig fas. Men att vara en anspråklös del av lösningen ställer inte många upp på.
Visst ska vi begåvas med globala medvetanden, kämpa för dessa blir Globaliserande och att dessa skapar paraplyer under vilka lokala kulturerr får växa och finnas och att livet får levas i lokala samhällen, på Jordens villkor. Detta är yvigt och måste kanske så vara, därför att hela värden måste ruskas om och de flesta människors medvetanden, föreställningsvärdar, måste utvidgas så att de ser hela världen som en helhet. Detta räcker inte. En indian vill tillägga: "Vi ärvde inte Jorden av våra föräldrar vi har den till låns av våra barn! Jordvänliga indianstammar skapas ej av prat allena. Roland Lidén
Skicka en kommentar
<< Home