Bra beslut i EU

Idag stod Eu-parlamentets miljöutskott mot bilindustrins påtryckarlobby och röstade genom nya strängare utsläppskrav som ska börja gälla från 2012. Kraven är förenade med straffsanktioner om de överskrids.

Carl Schlyter, svensk grön EU-parlamentariker deltog i omröstningen och begärde omröstning med namnupprop, alltså individuell votering. Han tror att det bidrog till utfallet av röstningen.

Positivt är också att man fick gynnsamma särregler för etanolbilar.


Min sambo Emma plåtade Carl när han besökte länet för tre veckor sedan.

Beslutet visar på två saker att tänka på:
1. Även betongkolossen EU kan fatta goda beslut, och är en viktig arena för grön politik.
2. Miljöpartister är inte många, men genom goda argument kan vi övertyga även andra till goda beslut. Gröna politiker behövs i Eu.

Hemma från kongressen

Sent igår kväll klev Emma och jag av det tåg som fört oss hem från kongressen i Östersund. Resan hade varit lång och kongressarbetet intensivt. Jag ska avstå från att breda ut mig för mycket om kongressen, därför att Emma skrivit en mycket bra rapport på sin blogg. Det finns inte mycket för mig att lägga till där.

Men en fråga på kongressen både förvånade och irriterade mig: det närmast religiösa EU-motståndet inom vissa kretsar. Kongressen beslöt ju att en medlemsomröstning ska ske, huruvida man ska behålla kravet på EU-uträde i partiprogrammet eller ej. Det är ett bra beslut, eftersom kongressen eller partistyrelsen skulle komma att få våldsam kritik från vissa kretsar om man genomförde beslutet där. Nu ligger avgörandet hos medlemmarna, och det är bara att hoppas att utträdeskravet kommer att strykas av dem.

De svenska Gröna är nästan ensamma EU-motståndare bland unionens gröna partier, och man hamnar därmed i sällskap med v, junilistan plus ett antal obskyra högerradikala partier i EU-parlamentet. Mp har inget, absolut inget att göra i det sällskapet.

För ett tag sedan anmälde jag mig till en mejllista hos de tyska Gröna, die Grünen. Det ramlar in flera mejl om dagen; de flesta är ointressanta administrativa notiser, men det kommer också en hel del intressant. I dagens mejlsvärm fann jag detta - jag citerar inte så mycket för själva den relaterade sakfrågans skull, som för att peka på det politiska förhållningssättet:
Nr. 078/08 Datum: 23.05.2008

Knäfall för Linkspartei (Tyska vänsterpartiet, ex-kommunister)
----------------------------

Med anledning av att delstaten Berlin röstat mot EU-reformfördraget förklarar Claudia Roth och Reinhard Bütikofer, förbundsspråkrör för BÜNDNIS 90/DIE GRÜNEN:

“Klaus Wowereit knäcker ihop. Den styrande borgmästaren i den stad, som mer än någon annan stad dragit nytta av Europas fredliga enande, tar avstånd från det fortsatta arbetet med det europeiska enighetsprojektet. Det är ett förgörande knäfall för den anti-europeiska populismen i Linkspartei och en skam för Willy Brandts och Ernst Reuters stad.

EU-reformfördraget är inte perfekt, men det är ett viktigt steg framåt. Det stärker de europeiska medborgarnas rättigheter och underlättar beslutsprocessen på europeisk nivå.

Den som vägrar att ta detta steg, kommer att cementera de nuvarande bristerna hos den Europeiska unionen. Utan reformen skulle EU ha nått gränsen för sin handlingskraft.

Europa fär inte slå sig till ro med det nya reformfördraget. Fler reformer i riktning mot ett ekologiskt och socialt Europa måste följa: Stödet till atomkraft genom Euratom måste upphöra, gemensamma minsta standardnivåer för företagsbeskattning
måste förhandlas fram och asylsökandes rättigheter måste stärkas.

Den här attityden borde vi svenska gröna lära av: skarp kritik i befogade sakfrågor, där EU sannerligen har stora brister, men bejakande av EU som freds- och samarbetsprojekt. Varför inte ett stärkt grönt samarbete över gränserna i syfte att en dag få se ett grönt EU?

Mera om etanol

På mitt förra inlägg om Årets bild och etanolproduktionen kom det ett par spänannde svar, som alltför väl visade på svårigheten att ta ställning i mediebruset. Aryan lämnade en länk till BAFF, BioAlcohole Fuel Foundation som bl.a. tar upp de här frågorna. Det framgår av namnet att det är en intresseorganisation för bioalkohol, och det är en sammanslutning av ett antal stora företag och kommunala verksamheter.

En annan organisation som på ett globalt plan arbetar för biobränslen är Biopact, som vill gynna ett samarbete med länder i Tredje världe som just nu håller på att industrialiseras. I Biopacts Biofuel Manifesto lyfts bioetanolens fördelar fram, samtidigt som att man helt torrt konstaterar att om Kina och Indien kommer att använda kol och olja som Väst gör idag, "kommer de att döda oss alla". Och om vi inte tänker om i Väst kommer vi själva att stå för den prestationen, skulle jag vilja tillägga.

Eu är inte heller passivt i den här frågan, även om man som vanligt kunde önska sig lite radikalare grepp. Men EU är tillräckligt skarpt för att få fart på Reinfeldt och kompani, vilket onekligen ska skrivas på Unionens pluskonto.

Det finns skäl på att läsa in sig på ämnet - det blir ständigt allt aktuellare, och man behöver underlag för att kunna ta ställning, både som politiker och privatperson. BAFF:s hemsida är en bra början för det med bra länkar och artiklar. Och glöm inte Gröna bilisters hemsida eller entusiasterna på www.etanol.nu.

Mer reaktioner på Maria och Eu

Idag fastnade morgonkaffet i strupen: det lokala sanningsvittnet Nerikes Allehanda publicerar en en helsidesartikel med rubriken "Han kräver att språkrören tar time-out inför kongressen" och med ett foto på en bister Fredrik Persson, grönt kommunalråd i Örebro. Det må vara en sak att tycka att språkrören har fel om EU-frågan, men är det lämpligt att gå ut med stora ord i pressen och kräva "time-out"?

De här dumheterna hoppas jag att språkrören struntar i. De har lagt ett förslag och skrivit några artiklar om hur partiet enligt deras uppfattning borde ändra sin inställning i en viktig fråga. Det är obehagligt när man försöker införa åsiktsförbud. Inte trodde jag att vi gröna skulle komma på sådana tankar!

Mera om Maria, Peter och EU

Nu på morgonen har jag läst i tidningarna om språkrörens "svängning i EU-frågan" som man skrev i någon artikel. Den bemöts positivt på de flesta håll. Inom den gröna rörelsen är tongångarna delvis annorlunda. Men jag välkomnade själv svängningen i mitt förra inlägg: principiellt tycker jag att vi gröna ska se EU som en möjlighet få genom vår politik även på en europeisk nivå.

Men jag ser ett annat problem torna upp sig: frågan är inte förankrad hos oss partimedlemmar. Det kan, pessimistiskt sett, ha två möjliga konsekvenser. 1. Partifolket säger nej på kongressen, och språkrören står där på estraden i Östersund med tvättad hals. 2. Kongressen säger ja, men det blir en fait accompli, dvs. man accepterar fullbordat faktum för att inte tvätta halsen på språkrören. Det går inte komma ifrån att jag gärna sett att frågat partiet först och gjort det offentliga utspelet därefter.

Men nu är det som det är, och trots att utspelet varit en smula otaktiskt, så hoppas jag att deras linje får acceptans vid kongressen - inte som en fait accompli, utan för att argumenten talar för det.

Äntligen!

Att politiker gör uppehåll och reflekterar ostört över politiken är värdefullt. Som bekant har vårt språkrör Maria Wetterstrand varit föräldraledig. Under sin ledighet har hon tänkt genom sin syn på EU och på partiets utträdeskrav. Hon har kommit fram till att partiet bör överge utträdeskravet, och i stället acceptera det svenska medlemskapet. Läs på Marias egen blogg om hur hon resonerar: http://blog.mp.se/mariawetterstrand/

Maria argumenterar utmärkt för de fördelar unionen faktiskt har. Men jag vill lägga till att vi inom mp har en uppgift med att fördjupa kontakterna med de gröna systerpartierna inom unionen, och verka för att unionens politik får en tydligare grön prägel. På det sättet innebär unionen en möjlighet att genomföra grön politik på ett globalt plan.