Grönt - innan du ser rött!

Det är inte bara här i Sverige det är valdag den 17:e september. Även i Berlin är det val, och det är ett det är ett val till landsdagen, som är det regionala parlamentet. De gröna hoppas på 16% av rösterna, vilket stöds av opinionsundersökningar. På hemsidan presenterar man sina valaffischer. Jag gillar den här - "Innan du ser rött: ett grönt Berlin!"





Vi borde nog ta efter den affischen här i Hallsberg:
Innan du ser rött: ett grönt Hallsberg!

Världens säkraste atomkraft

Våra atomkraftskramare mässar ständigt sitt mantra att vår atomkraft är så säker. Men inte säkrare än att det kan gå snett med den också. I tisdags klappade säkerhetssystemet i Forsmark ihop av på grund av ett strömavbrott. Incidenten var så allvarlig att kraftverket inte får startas om utan kärnkraftsinspektionens tillstånd.

Var det inte säkerhetssystemet som lade av i Tjernobyl också?

Grön apell

Miljöpartiet har skrivit en Grön Apell om Israels krig i Gaza och Libanon - läs!

Utarmad jord ger utarmad föda

Svenska Dagbladet har just nu en intressant granskning av vår föda. Grundtemat är att näringsvärdet hos våra födoämnen stadigt sjunker. Man refererar forskning som visar att halterna av mineraler som järn, koppar, zink och selen sjunkit betänkligt i sädesslagen sedan 1960-talet. Samma kan påvisas hos frukt och grönsaker. Skälet anser man ligger i en ensidig kvävegödsling, som visserligen ger växtkraft åt grödan, men samtidigt utarmar jorden och gör skörden näringsfattig.

Bristen på näringsämnen leder till att maten inte fyller människors behov. Det konstateras att man kan äta så att man blir överviktig men ändå ha näringsbrist. Bra mat har på det här sättet förvandlats till tom bukfylla.

Egentligen är detta inte förvånande. Det man tar ut av jorden måste föras tillbaka om marken inte ska utarmas. Det klassiska har varit gödsling med dynga, men sedan blandat jordbruk med både sädesodling och djuruppfödning på samma gårdar blivit allt ovanligare, har sädesodlarna nöjt sig med konstgödsel. Den ger växtkraft men ingen näring.

Lantbruket har drivits alldeles för hårt med prispiskan. För att få ekonomisk överlevnad har man tvingats öka uttaget så starkt från markerna med minsta möjliga arbetsinsats, att man gått över gränsen för det biologiskt tillrådliga. Den ekologiska odlingen är en väg ut ur detta. Den medför dessutom att jord som idag ligger i träda används och att lantbruket får anständigt betalt för sitt slit.

En stor del av ansvaret ligger hos oss konsumenter. Vi har alltför mycket fokuserat på matpriserna utan att tänka på matens kvalitet. Accepterar vi vi något högre priser mot att vi får högre kvalitet, kommer vi själva att tjäna på det. Vill vi ha bra mat eller eländig bukfylla?

Professorn, sjukskrivningarna och arbetet

Professor Ulla Vingård vid Uppsala Akademiska Sjukhus har idag en intressant debattartikel i Dagens Nyheter, "Alla utanför arbetsmarknaden inte välkomna tillbaka". Hon för en ganska ingående diskussion om vad sjukdom och sjukskrivning egentligen är, och avslutar med följande ord:
Vad skall vi då göra i Sverige för att få dem som står utanför arbetsmarknaden tillbaka? Frågan som aldrig ställs, i alla fall inte på samma gång som sjukskrivningstal och rehabilitering diskuteras, är 'Vill någon det'? Ja, majoriteten av de sjuka och arbetslösa förmodligen, men alla andra? Just nu går Sverige bra. Skulle lönsamhet och tillväxt bli ännu bättre om den dryga miljonen ovan kom tillbaka till arbete? Tänk om vi skulle bli så lyckosamma med våra rehabiliteringsinsatser att alla 'tog sin säng och gick', i detta fall tillbaka till arbetsmarknaden. Katastrof, för sanningen är förmodligen att strukturen på arbetsmarknaden är sådan att det inte behövs så många i arbetskraften. Det krävs inte så många människor för att producera det vi behöver (och lite till).

Från ett rationaliserat lantbrukssamhälle gick människor till industrin och när den rationaliserades kom kunskaps- och kommunikationssamhället, som nu slimmas. Och sen då? Det enda vi vet är att det behövs ett helt nytt kreativt tänkande, en verklig utmaning för en ny eller gammal regim i vårt postpostindustriella samhälle.

Det är sällan debattartiklar är så insiktfulla som denna - jag är inte ens säker på att professor Vingård själv vet hur rätt hon tolkar läget.

Det är dags att vi ifrågasätter industrisamhällets och konsumismens dogmer. Vi behöver inte arbeta 40 timmar per vecka för att framställa det vi behöver, samtidigt som många människor blivit överflödiga enligt industrisamhällets perspektiv. Är det inte vettigare att var och en gör sin del av det arbete som behöver göras i samhället, dvs. en slags arbetsdelning? Behöver vi allt som produceras - kanske kan vi rent av avstå från somligt?

Kvinnolöner

I Malmö genomför kommunen en löneöversyn i kvinnodominerade yrken. Det har lett till att 7000 anställda får en löneökning på mellan 300 och 900 kronor i månaden.

Det är riktigt gjort att rätta till kvinnolönerna. Offentliganställda kvinnor har alltför ofta låga löner och dåliga arbetsvillkor. Men hur ser det i vårt eget landsting och i Hallsbergs kommun? Jag vill ha en likadan löneöversyn här också. Och man ska inte släta över genom att skylla på avtalen, som oftast konserverar sådana här missförhållanden.

Manslön för kvinnojobb!

Tysklärobok

Jag ser att Emma kommenterar läroboken Meine Welt, som vi använder i steg 3 av tyska på Alléskolan. Som hon alldeles riktigt skriver så är Sandra, tjejen som boken kretsar om, riktigt duktigt grön. Hon älskar solrosor, handlar miljörätt och röstar på de gröna. Dessutom är hon alltid politiskt korrekt och superduktig på allt. Ibland är det bara för mycket av det goda. Häromåret talade jag med en företrädare för förlaget, som berättade att man dämpat ner präktigheten en del i den nya upplagan. Det känns bra, om vi köper in fler. Nu blir jag ofta en smula stressad av Sandra, eftersom jag företräder samma politiska uppfattning.

Inte blir det heller bättre av att en av de videoserier vi brukar visa för samma elever är om möjligt ännu grönare. Zehra och Sabine med vänner i Berlin predikar filmen igenom cykling, bildar protestgrupp mot bilar, spöar skinnhuven och går i solrosblusar.

Ingen elev har sagt något hittills. Det blir intressant om någon säger något nu i höst.

Medansvar

Galenskapen i Mellersta östern tilltar och blir allt värre. Vanvettet har spritt sig ända hit: ordföranden för centerns ungdomsförbund Fredrick Federley skänker pengar till Israels armé. Därmed får man anse honom som delaktig i Israels brott mot folkrätten i den pågående konflikten. En hundralapp räcker till en handgranat eller ett tjog skott, dvs. till att döda ett antal människor. Blodspengar.

Emma debatterar i NA

Idag har Emma Ode en mycket bra artikel om det politiska livet i Hallsberg. Läs mera på www.emma-gron.blogspot.com/ under rubriken I Hallsberg är allting olagligt.

14:e juli - le quatorze juillet

Dagens datum rymmer två firanden som utgör ett intressant sammanträffande: Frankrikes nationaldag och HKH kronprinsessans Victorias 29-årsdag. Fransmännen firar stormningen av Bastiljen som brukar anses ha inlett franska revolutionen 1789.

Den händelsen är värd att fira än idag, även om det väl inte finns några större skäl att fira Frankrike. Det är heller inte Frankrike som som är det viktiga med stormningen av Bastiljen, utan återupplivandet av den gamla athenska medborgarskapstanken. I Europas gamla kungadömen fanns inga medborgare utan bara undersåtar. Undersåten var ej fri medborgare utan underordnad monarken. Men den franska revolutionen återuppväckte medborgarskapet och förde fram tanken på att alla människor var jämlikar. Och just den jämlike medborgaren ska firas idag - inte monarken som är en fossil kvarleva från de tider då människorna var ofria undersåtar.

Den som vill veta mera kan besöka Republikanska Föreningen.

Emma i radio

Idag busringde Radio Örebro och intervjuade min sambo Emma i direktsändning. Leta i vecka 28 och välj Emma Ode. Jag tyckte att hon gjorde en alldeles utmärkt insats. Och nog är demokratin i betongpartiets Hallsberg något som behöver utvecklas? Mycket, skulle jag vilja säga.

Israel hälsar på hos grannarna

Då var det dags igen: Israel har gått in i Libanon nu på morgonen. Syftet med invasionen är att komma åt terrorismen. Men borde Israelerna inte vid det här laget ha insett att de inte kan vinna över terrorn med vapenmakt?

Jan Guillou kommenterar Almedalen

Jan Guillous drapor i Aftonbladet är ett av få läsvärda inslag i denna boulevardblaska. I den senaste drapan kommenterar han politikernas framträdanden i Almedalen. Han noterar kritiskt att "vad vi såg under politikerveckan i Almedalen var alltså ett svenskt utrikespolitiskt paradigmskifte, vi gick in i en helt ny epok, bort från den politik som bedrevs av Olof Palme och som dog med Anna Lindh.."

Och Guillou pekar också entydigt ut den han anser vara den skyldige: "Och när skulle denna nya svenska totala likgiltighet för omvärlden ha uppstått? Den frågan tror jag faktiskt går att besvara. Det var vid Göran Perssons makttillträde. Han sa sig vilja 'normalisera' vårt förhållande till Israel, vilket innebar att det således var onormalt under epoken Olof Palme. Normaliseringen består som synes i att tiga och samtycka."

Om Guillou har rätt när han utpekar Persson som boven i dramat låter jag vara osagt. Det krävs större insikter i maktens korridorer än vad jag har för att avgöra den saken. Däremot är det svårt att inte se att sossarna har tappat sin själ i utrikespolitiken. Palme och Anna Lind, liksom den försmädade Sten Andersson, hade förmågan att på ett enkelt och rättframt sätt kalla saker och ting vid rätt namn. Kommunalrådet från Katrineholm har lagt en våt filt över sitt parti, och rösterna har tystnat.

Likabehandling?

En grundläggande princip i en demokratisk stat är att all medborgare ska behandlas lika, och att särbehandling inte får ske. När utrikesdepartementet nyligen utlyste 20 aspiranttjänster anmälde sig 930 sökande, som fick konkurrera med sina meriter om de åtråvärda platserna.

Emellertid hörde hovet av sig till UD, och bad om en plats till kronprinsessan. Man var lydig och inrättade genast en 21:a plats som hon fick utan att gå genom den sedvanliga antagningsprocessen. Eftersom hon tillhör kungahuset, förmodas hon uppfylla kraven utan att meritera sig som det övriga folket. Som bekant är alla jämlika, men andra jämlikare än andra.

Ännu ett exempel på att kungahuset och monarkin är föråldrade institutioner som snarast bör avskaffa.

Sv Jägareförbundet och mp

Svenska Jägareförbundet är inte bara en intresseorganisation för jägare. Förbundet har en lång historia från mitten av 1800-talet, och man har arbetat för jakttider till skydd för viltet, ordnat utbildning och forskning och framför allt bedrivit ett framgångsrikt arbete för att få bort avarter från jakten. Från att ha varit en ganska lite organisation för ett fåtal bemedlade och framför allt engagerade människor, har man idag blivit en stor rörelse med bortåt tvåhundratusen medlemmar.

Men de senaste åren har något hänt med Sv. Jägareförbundet. Man har börjat att aktivt föra politiskt färgade kampanjer, inte minst i frågorna om blyammunition och rovdjurpolitik. Att en organisation bevakar frågor inom sitt intresseområde är helt i sin ordning, men det blir mer komplicerat när man börjar göra partipolitiska ställningstaganden. Särskilt miljöpartiet har ådragit sig förbundets ovilja och utmålas på följande sätt: Riksdagens mest jaktfientliga parti är precis som tidigare år miljöpartiet, men man sticker inte längre ut lika tydligt. Riksdagsåret 2004/05 lades till exempel inga jaktfientliga motioner över huvud taget och sammanlagt blev det under hela perioden bara elva motioner I anslutning till detta har man en genomgång av det gångna årets motioner om jakt, och det finns inget i den genomgången som motiverar att man skulle stämpla mp som mer jaktfientligt än andra partier. Likväl fortsätter man sitt krypskytte mot de gröna.

Vad Sv. Jägareförbundet sysslar med när utan skäl börjar driva kampanj mot politiska partier, är svårt att förstå. Förmodligen förstår man det inte på förbundet heller.

Sv. Jägareförbundet och andra intresseorganisationer som driver sådana här kampanjer får tyvärr genomslag. Som miljöpartist får man stå till svars för de mest bisarra vanföreställningar om vår politik, och det är alldeles för ofta som källan visar sig vara Jägareförbundet, Motormännen eller någon annan gubbklubb.

Persson-citat

Det har kommit ut en bok med citat av Göran Persson, Tänkt och sagt av Göran Persson.

Vad sägs om detta: "Jag har sagt väldigt många konstiga saker de senaste åren och det har fungerat utmärkt." "Väldigt många konstiga saker" stämmer väl bra, men har det "fungerat utmärkt"? Den saken är nog inte jag helt säker på.

Väljarna kartläggs av vindflöjelpolitiker

De flesta politiska partier lägger ner stora summor på att kartlägga väljarnas reaktioner på politiska budskap inför valet. Det handlar inte bara om den gamla vanliga SIFO-kratin, där man känner av opinionsvinden med ett fuktat finger, så att man kan vrida kappan åt rätt håll. Nej, man bildar t.ex. mindre "focusgrupper", där man testar reaktioner på olika budskap. Gruppmedlemmarna är oftast valda utifrån olika bestämda kriterier, så att man kan simulera olika väljargrupper. Man använder också andra metoder för att ringa in väljarnas preferenser. Ett av de viktigare skäl för de här arbetssätten verkar vara att allt färre människor vill vara medlemmar i ett politiskt parti. På det sättet förlorar de aktiva politikerna en mycket viktig kontaktyta med väljarna, och den måste ersättas med annat.

Jöran Hägglund, partisekreterare för centern, medger i en intervju i Svenskan att detta arbetssätt ligger bakom centerns lappkast i energipolitiken. "Centern köpte 'fördjupade opinionsmätningar', som visade att ett sidbyte i kärnkraftsfrågan skulle öka partiets chanser att locka till sig nya väljare. Den kunskapen påverkade beslutet enligt partisekreteraren Jöran Hägglund, som nu ska mäta om den historiska vändningen ger en mer positiv bild av centern", kan man läsa i artikeln.

Den här utvecklingen med väljarundersökningar kan ju verka positiv: det är väl bra om politiker vill ta reda på vad folk tycker? Jag är inte säker på det. Det kan komma att leda till fega politiker, som inte går till val för att få genom sin övertygelse, utan som gör reklam för att fixa röster. Sedan kan man utan alltför mycket egen övertygelse bli vald och göra sin karriär.

Politiker måste vara modiga, och arbeta utifrån en övertygelse. Det betyder bland annat att man måste köra ut hakan och riskera att reta folk med obekväma åsikter. Man måste föra ett samtal med väljarna och ge skäl för vad man vill åstadkomma, också när det är obekvämt och med risken att ingen vill rösta på en. Centern utgör ett skrämmande exempel på ett parti som överger sin övertygelse för att i stället jaga röster. Och vart tar de partimedlemmar vägen som är med i partiet för övertygelsens och politikens skull? Här i Hallsberg står dörren till mp öppen för dem. Mycket av det gamla gröna centerengagemanget finns i en mer konsekvent och utvecklad form hos oss. "Jag byter hellre parti än övertygelse", sade Winston Churchill en gång. Det är en bra devis.

Man kan inte heller ersätta partimedlemmar med opinionsundersökningar och focusgrupper. Medlemmarna är nödvändiga för att partierna ska kunna föra en fungerande politik, och de är de valdas kanske viktigaste referenser i det dagliga politiska arbetet. Medlemmarna behövs för att hålla koll på de valda under mandatperioderna. Det är långt viktigare att bjuda in människor att bli partimedlemmar än att göra x antal undersökningar.

Mp och Gaza

Mp kräver i ett uttalande att regeringen agerar mot Israels terror i Gaza. Läs mera här.

SNF och Perssons gröna folkhem

Rykten förtäljer att Göran Persson ska pröva sin lycka som författare och ge ut en bok om det gröna folkhemmet. Men han stöter på kritik från Svenska Naturskyddföreningen, som enligt Svenskan menar att statsministern mest åker snålskjuts på det arbete som vänstern och - naturligtvis!- miljöpartiet gör inom samarbetet men regeringen.

Sossarna får onekligen skarp kritik av Naturskyddsföreningen: "- Partiet går ju ut med en slapphänt rovdjurspolitik, de har godkänt att lägga Botniabanan i ett fågelskyddsområde, man bygger ut kärnkraften under täcket i och med effekthöjningarna, och man öppnar dörren för gaskraften."

Naturskyddsföreningen har gjort en undersökning av de politiska partierna och gjort en rangordning utifrån deras miljöpolitik. Mest däng får moderaterna, som verkar se miljöhänsyn som ganska överflödigt. Sossarna och vänstern får med nöd och näppe godkänt, medan miljöpartiet klarar sig skapligt och bäst. Mer läsning här.

Kritiken mot sossarna ör inte oväntad. Partiet är så institutionaliserat och inflätat i hela samhällslivet, att det har oerhört svårt att göra kursändringar. Säkerligen finns det också ett starkt motstånd mot gröna tankar bland partiets många betongelement.

Det är tur att mp finns!