Utarmad jord ger utarmad föda

Svenska Dagbladet har just nu en intressant granskning av vår föda. Grundtemat är att näringsvärdet hos våra födoämnen stadigt sjunker. Man refererar forskning som visar att halterna av mineraler som järn, koppar, zink och selen sjunkit betänkligt i sädesslagen sedan 1960-talet. Samma kan påvisas hos frukt och grönsaker. Skälet anser man ligger i en ensidig kvävegödsling, som visserligen ger växtkraft åt grödan, men samtidigt utarmar jorden och gör skörden näringsfattig.

Bristen på näringsämnen leder till att maten inte fyller människors behov. Det konstateras att man kan äta så att man blir överviktig men ändå ha näringsbrist. Bra mat har på det här sättet förvandlats till tom bukfylla.

Egentligen är detta inte förvånande. Det man tar ut av jorden måste föras tillbaka om marken inte ska utarmas. Det klassiska har varit gödsling med dynga, men sedan blandat jordbruk med både sädesodling och djuruppfödning på samma gårdar blivit allt ovanligare, har sädesodlarna nöjt sig med konstgödsel. Den ger växtkraft men ingen näring.

Lantbruket har drivits alldeles för hårt med prispiskan. För att få ekonomisk överlevnad har man tvingats öka uttaget så starkt från markerna med minsta möjliga arbetsinsats, att man gått över gränsen för det biologiskt tillrådliga. Den ekologiska odlingen är en väg ut ur detta. Den medför dessutom att jord som idag ligger i träda används och att lantbruket får anständigt betalt för sitt slit.

En stor del av ansvaret ligger hos oss konsumenter. Vi har alltför mycket fokuserat på matpriserna utan att tänka på matens kvalitet. Accepterar vi vi något högre priser mot att vi får högre kvalitet, kommer vi själva att tjäna på det. Vill vi ha bra mat eller eländig bukfylla?