Mera om Maria, Peter och EU

Nu på morgonen har jag läst i tidningarna om språkrörens "svängning i EU-frågan" som man skrev i någon artikel. Den bemöts positivt på de flesta håll. Inom den gröna rörelsen är tongångarna delvis annorlunda. Men jag välkomnade själv svängningen i mitt förra inlägg: principiellt tycker jag att vi gröna ska se EU som en möjlighet få genom vår politik även på en europeisk nivå.

Men jag ser ett annat problem torna upp sig: frågan är inte förankrad hos oss partimedlemmar. Det kan, pessimistiskt sett, ha två möjliga konsekvenser. 1. Partifolket säger nej på kongressen, och språkrören står där på estraden i Östersund med tvättad hals. 2. Kongressen säger ja, men det blir en fait accompli, dvs. man accepterar fullbordat faktum för att inte tvätta halsen på språkrören. Det går inte komma ifrån att jag gärna sett att frågat partiet först och gjort det offentliga utspelet därefter.

Men nu är det som det är, och trots att utspelet varit en smula otaktiskt, så hoppas jag att deras linje får acceptans vid kongressen - inte som en fait accompli, utan för att argumenten talar för det.