Hemma från kongressen

Sent igår kväll klev Emma och jag av det tåg som fört oss hem från kongressen i Östersund. Resan hade varit lång och kongressarbetet intensivt. Jag ska avstå från att breda ut mig för mycket om kongressen, därför att Emma skrivit en mycket bra rapport på sin blogg. Det finns inte mycket för mig att lägga till där.

Men en fråga på kongressen både förvånade och irriterade mig: det närmast religiösa EU-motståndet inom vissa kretsar. Kongressen beslöt ju att en medlemsomröstning ska ske, huruvida man ska behålla kravet på EU-uträde i partiprogrammet eller ej. Det är ett bra beslut, eftersom kongressen eller partistyrelsen skulle komma att få våldsam kritik från vissa kretsar om man genomförde beslutet där. Nu ligger avgörandet hos medlemmarna, och det är bara att hoppas att utträdeskravet kommer att strykas av dem.

De svenska Gröna är nästan ensamma EU-motståndare bland unionens gröna partier, och man hamnar därmed i sällskap med v, junilistan plus ett antal obskyra högerradikala partier i EU-parlamentet. Mp har inget, absolut inget att göra i det sällskapet.

För ett tag sedan anmälde jag mig till en mejllista hos de tyska Gröna, die Grünen. Det ramlar in flera mejl om dagen; de flesta är ointressanta administrativa notiser, men det kommer också en hel del intressant. I dagens mejlsvärm fann jag detta - jag citerar inte så mycket för själva den relaterade sakfrågans skull, som för att peka på det politiska förhållningssättet:
Nr. 078/08 Datum: 23.05.2008

Knäfall för Linkspartei (Tyska vänsterpartiet, ex-kommunister)
----------------------------

Med anledning av att delstaten Berlin röstat mot EU-reformfördraget förklarar Claudia Roth och Reinhard Bütikofer, förbundsspråkrör för BÜNDNIS 90/DIE GRÜNEN:

“Klaus Wowereit knäcker ihop. Den styrande borgmästaren i den stad, som mer än någon annan stad dragit nytta av Europas fredliga enande, tar avstånd från det fortsatta arbetet med det europeiska enighetsprojektet. Det är ett förgörande knäfall för den anti-europeiska populismen i Linkspartei och en skam för Willy Brandts och Ernst Reuters stad.

EU-reformfördraget är inte perfekt, men det är ett viktigt steg framåt. Det stärker de europeiska medborgarnas rättigheter och underlättar beslutsprocessen på europeisk nivå.

Den som vägrar att ta detta steg, kommer att cementera de nuvarande bristerna hos den Europeiska unionen. Utan reformen skulle EU ha nått gränsen för sin handlingskraft.

Europa fär inte slå sig till ro med det nya reformfördraget. Fler reformer i riktning mot ett ekologiskt och socialt Europa måste följa: Stödet till atomkraft genom Euratom måste upphöra, gemensamma minsta standardnivåer för företagsbeskattning
måste förhandlas fram och asylsökandes rättigheter måste stärkas.

Den här attityden borde vi svenska gröna lära av: skarp kritik i befogade sakfrågor, där EU sannerligen har stora brister, men bejakande av EU som freds- och samarbetsprojekt. Varför inte ett stärkt grönt samarbete över gränserna i syfte att en dag få se ett grönt EU?