Hemma från kongressen

Sent igår kväll klev Emma och jag av det tåg som fört oss hem från kongressen i Östersund. Resan hade varit lång och kongressarbetet intensivt. Jag ska avstå från att breda ut mig för mycket om kongressen, därför att Emma skrivit en mycket bra rapport på sin blogg. Det finns inte mycket för mig att lägga till där.

Men en fråga på kongressen både förvånade och irriterade mig: det närmast religiösa EU-motståndet inom vissa kretsar. Kongressen beslöt ju att en medlemsomröstning ska ske, huruvida man ska behålla kravet på EU-uträde i partiprogrammet eller ej. Det är ett bra beslut, eftersom kongressen eller partistyrelsen skulle komma att få våldsam kritik från vissa kretsar om man genomförde beslutet där. Nu ligger avgörandet hos medlemmarna, och det är bara att hoppas att utträdeskravet kommer att strykas av dem.

De svenska Gröna är nästan ensamma EU-motståndare bland unionens gröna partier, och man hamnar därmed i sällskap med v, junilistan plus ett antal obskyra högerradikala partier i EU-parlamentet. Mp har inget, absolut inget att göra i det sällskapet.

För ett tag sedan anmälde jag mig till en mejllista hos de tyska Gröna, die Grünen. Det ramlar in flera mejl om dagen; de flesta är ointressanta administrativa notiser, men det kommer också en hel del intressant. I dagens mejlsvärm fann jag detta - jag citerar inte så mycket för själva den relaterade sakfrågans skull, som för att peka på det politiska förhållningssättet:
Nr. 078/08 Datum: 23.05.2008

Knäfall för Linkspartei (Tyska vänsterpartiet, ex-kommunister)
----------------------------

Med anledning av att delstaten Berlin röstat mot EU-reformfördraget förklarar Claudia Roth och Reinhard Bütikofer, förbundsspråkrör för BÜNDNIS 90/DIE GRÜNEN:

“Klaus Wowereit knäcker ihop. Den styrande borgmästaren i den stad, som mer än någon annan stad dragit nytta av Europas fredliga enande, tar avstånd från det fortsatta arbetet med det europeiska enighetsprojektet. Det är ett förgörande knäfall för den anti-europeiska populismen i Linkspartei och en skam för Willy Brandts och Ernst Reuters stad.

EU-reformfördraget är inte perfekt, men det är ett viktigt steg framåt. Det stärker de europeiska medborgarnas rättigheter och underlättar beslutsprocessen på europeisk nivå.

Den som vägrar att ta detta steg, kommer att cementera de nuvarande bristerna hos den Europeiska unionen. Utan reformen skulle EU ha nått gränsen för sin handlingskraft.

Europa fär inte slå sig till ro med det nya reformfördraget. Fler reformer i riktning mot ett ekologiskt och socialt Europa måste följa: Stödet till atomkraft genom Euratom måste upphöra, gemensamma minsta standardnivåer för företagsbeskattning
måste förhandlas fram och asylsökandes rättigheter måste stärkas.

Den här attityden borde vi svenska gröna lära av: skarp kritik i befogade sakfrågor, där EU sannerligen har stora brister, men bejakande av EU som freds- och samarbetsprojekt. Varför inte ett stärkt grönt samarbete över gränserna i syfte att en dag få se ett grönt EU?

Grön-svart i Hamburg

Man ska vara beredd på att det mesta, också det mest otroliga och oväntade, kan inträffa. I Hamburg kommer efter landsvalen en koalition mellan Kristdemokraterna CSU - De Svarta" - och den Gröna Aletrnativa Listan GAL troligen att ta plats i senaten. De Grönas medlemmar har röstat ja till förslaget och det återstår ett ja från de Svarta.

Koalitionen är oväntad. I kampanjerna inför valet till förbundsdagen framställde de Gröna Kristdemokraterna som huvudfienden, och förde en tuff affischering med friskt häcklande av de Svartas ledande kandidater. En så elak kampanj skulle för övrigt vara helt omöjlig i Sverige, men tyskarna är betydligt mer hårdhudade inför påhugg än vad vi är. En av de främsta frågorna för koalitionen är ett rättvisare bildningssystem - i Tyskland ligger ansvaret för skola och bildning på landsnivå - och där intar de Gröna i Tyskland en position som ligger nära den Jan Björklund företräder i Sverige. Men man har fått bita i det sura äpplet och gå med på att Elbe muddras djupare för sjöfartens skull. Man kunde dock acceptera muddringen efter att man kommit överens om långtgående naturskyddsåtgärder för floden.

Man tar in en stridsfråga i koalitionen: stenkolkraftverket Moorburg. De Grönas blivande miljösenator Hajduk försvarar att man tillåter att ansökningsförfarandet för Vattenfalls kraftverk tillåts fortsätta, eftersom rent rättsliga skäl tvingar till detta. I valkampen gick de Gröna hårt åt Vattenfalls planer och lovade att hejda dem.

Här en video om koalitionen.

Jämlikhet, världen och de gröna

Ur Per-Albin Hanssons Folkhemstal, Andra kammaren 1928:
"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade. Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar. Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt."

Hur de här tankarna förvaltats vet vi. Fram till mitten av 80-talet präglade dess tankar det politiska livet i Sverige, i alla fall i det politiska pratet, men monterades sedan snabbt ner sedan thacherismen slagit genom hos både sossar och borgare. Numera är jämlikhet ett fult ord inom politiken.

P-A:s tankar är emellertid värda att tas upp på nytt. De har nämligen hög relevans för fördelningen av samhällets resurser även idag, inom landet men framför allt på global nivå. En stor del av de problem med klimat och tillgångar vi upplever idag beror till stor del på att det är för få som äger och konsumerar för mycket på andras bekostnad. Och det är vi i den rika världen som måste avstå för att de allra fattigaste ska få ett värdigt liv. På detta måste vi hitta en demokratisk lösning innan det är för sent. Ett grönt globalt folkhem är ett mål som vi gröna måste finna internationella samarbetsformer för att förverkliga. Inte minst måste vi i den rika världen arbeta för att minska vår egen konsumtion och arbeta för ökad jämlikhet både inom länderna och över gränserna.