Arbete och liv plus Böll

Emma bloggar idag om arbetsdelning och sextimmarsdag. Det är en viktig grön fråga som inte får glömmas bort.

Heinrich Böll, den kloke västtyske efterkrigsförfattaren, har fångat in den energiske västeuropéens syn på arbete och lycka på kornet i sin novell Anekdot för sänkande av arbetsmoralen.
En turist från det energiska Västtyskland vandrar på stranden någonstans i Sydeuropa. Där finner han en fattig fiskare, som ligger och dåsar i en båt. Västtysken går igång och håller en lång predikan om allt den fattige fiskaren kunde åstadkomma om han bara vore flitig, jobbade mera och byggde upp sin verksamhet. Vore fiskaren tillräckligt arbetssam och målmedveten, kunde han med en rejäl ansträngning bygga upp en hel firma med flera motordrivna fartyg och anställda, exportera hummer till Paris och bli en rik man. Sedan skulle han kunna njuta av livet och sitta och se ut över hamnen i solnedgången. "Men det gör jag ju redan", säger fiskaren, "jag sitter lugnt här och dåsar, det är bara ert prat som stör mig."
Och så går turisten därifrån, eftertänksam och med ett styng av avund mot fiskaren.

Frågan om arbetstiden är laddad. Den som hävdar att vi dagens konsumtionsinriktade västvärld arbetar för mycket drar på sig kritik. Och det är egentligen inte så konstigt: arbetet har blivit något av livets mening i vår kultur. Vi har glömt av att vi faktiskt bara arbetar för att leva. Inte tvärtom.



F.ö. rekommenderar jag läsning av Heinrich Bölls verk. Hans kritiska granskning av det Västtyskland som efter kriget präglades av "Wirtschaftswunder" äger djup relevans även i dagens Sverige. Plocka fram och läs "En clowns åsikter", "Katarina Blums förlorade heder", "Grupporträtt med dam", "Tåget var punktligt" eller vad du nu kan få tag i.

Böll har påverkat den gröna rörelsen i Tyskland starkt, och man har namngett den gröna tankesmedjan efter honom, Böll-Stiftung. Han tillhör kategorin nödvändiga författare, de där få som man behöver nästan lika mycket som maten på bordet.