Närkeskiffern, uranet och Alliansregeringen

Igår kväll var jag i Sköllersta och satt med vid nätverket "Rädda skifferns" möte om de pågående prospekteringarna i Närkeskiffern. Ett antal markägare har fått besked om att undersökningar ska göras på deras marker. Svenska Skifferoljebolaget har fått tillstånd för undersökningar i bl.a. Sköllersta, Kvarntorp, Östansjö, Lanna och Fjugesta. Det går att läsa mera om prospekteringen och undersökningarna på sidan www.skollersta.nu

Vid mötet satte man hopp till att kunna hejda undersökningarna genom att överklaga Bergstatens beslut. På den punkten är jag en smula skeptisk, i alla fall på längre sikt. Jag har nämligen gjort några snabba sökningar på Allianspartiernas hemsidor, och hittat en del, som är lika radioaktivt som det uran bolagen vill gräva upp.

Edvard Riedel, gruppledare för moderaterna i Västerbottens läns landsting vill bryta uran. "Bedömare menar att endast en procent av fyndigheterna i Sveriges alunskiffer motsvarar ett marknadsvärde på mer än 1000 miljarder kronor." "... kan man inte blunda för att vi sitter på alunskiffertillgångar i Sverige som kan skapa både tillväxt, arbeten och välfärd. Brytning i Västerbotten skulle kunna bidra till en mängd arbetstillfällen och investeringar i länet."

Moderaten Jan R Andersson motionerar i Riksdagen om att man ska undersöka miljökonsekvenserna av en uranbrytning i Sverige. Han uttrycker sig försiktigare än Riedel: "Bedömare menar att Sverige i dag besitter 15 procent av världens kända uranfyndigheter och 80 procent av de kända tillgångarna i Europa. I värld där miljövänlig och effektiv energiframställning är avgörande för vårt lands konkurrenskraft och framtida välfärd är det viktigt att energidebatten förs utifrån objektiv information kring tillgängliga alternativ. I dag är det svårt att bedöma hur uranbrytning i Sverige skulle drabba vår miljö och hälsa."

Riksdagsledamot Ulla Löfgren, moderaterna, säger att hon vill se nya kärnkraftverk, och gärna ett i Västerbotten. Dessutom vill hon bryta uran: "Vi har en stark miljölagsstiftning. Det är idag svårt att få tillstånd till uranbrytning. Sedan är det så att kommunen har vetorätt vad gäller uranbrytning. Men, om det är möjligt tycker jag att vi ska ha uranbrytning i Sverige. Om vi ska ha kärnkraftverk är det rätt att vi bryter den själva."

Johan Pehrsson, folkpartistisk riksdagsman från Örebro, skriver i en tidningsartikel i Nerikes Allehanda 22/1-08 följande: "Om man är förespråkare för kärnkraft måste man också inse att brytningen av uran är en nödvändighet. Sverige har en stark miljölagstiftning som är till för att skydda miljön och beakta all påverkan på miljön vid till exempel beslut om utvinning av våra naturtillgångar. Skulle uranbrytning bli aktuell i Sverige kommer en sträng prövning att ske och det som är farligt för miljön kommer inte att kunna genomföras. De aktuella kommunerna har med sin vetorätt en mycket stark ställning i tillståndsprocessen. I folkpartiet ser vi därför ingen politisk anledning att säga nej till brytning av uran i Sverige så länge den håller för prövningen." Samme Pehrsson stod före valet tillsammans med länets samtliga toppriksdagskandidater som undertecknare av en gemensam artikel, där kandidaterna dyrt och heligt lovade att de inte skulle stödja skifferbrytning i länet. Men i citatet ovan, som skrivits senare än den gemensamma artikeln, öppnar Johan för skifferbrytning både i vårt län och i andra län.


Kristdemokraterna verkar efter vad man får fram på deras hemsida med hjälp av sökfunktionen inte ha någon egen uppfattning alls i frågan - varken för eller emot.

Utfallet på Centerns hemsida är också magert. Jag hittar mest äldre texter från förra mandatperioden, där man känner igen de gamla centertagen, från den tiden partiet visste var man stod i atomkrafts- och uranbrytningsfrågorna. Sofia Larsen har en motion Där hon begär att Kvarntorpsområdet ska skyddas från framtida brytning.
I övrigt ingenting av intresse hos Centern. Jag litar inte på Centern efter att man gått in i Allianssamarbetet - i själva verket tycks man mest vara intresserad av att stoltsera med att man brutit med allt som gav partiet dess identitet och respekterade plats i politiken.

Bilden av de fyra partierna framstår som splittrad, men om man betänker att Centern backat betänkligt i atomkraftsfrågan och att Kristdemokraterna framstår som tämligen viljelösa, finns det skäl att befara att atomkraftskramarna i i Folkpartiet och Moderaterna kommer att kunna driva genom sina planer både i fråga om atomkraftverksbyggen och uranbrytning. Och inte blir det bättre av att de motiverar det med miljöskäl!


En favorit i repris.