Bara vara

Ibland kan man, nästan utan att man förstår varför, drabbas över en slags lyckokänsla över att bara finnas. Nyss kom jag hem från arbetet och hade som alla andra dagar gått längs gatan med husen på ena sidan och allén på den andra. Allt slår ut i blom och det är fullt liv på alla fåglar i träden. En av Diktonius dikter dök upp i tanken, och jag tror att den bättre än det mesta ger uttryck för den ordlösa glädjen att bara finnas i en värld full av liv.


Allt är mitt

Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd.
Men står jag här en stund på stranden,
i sol,
eller i skogens skugga,
eller på bergets vindbespolta krön -
mitt är allt!
Och ingen kan ta ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks.

Allt är mitt.
Den lilla blommans
småtingsfödda leende,
och gräsets gråt
och vattnets lugna allvar;
ekorrens röda svans i tallen,
och sommarmolnets dugg och vinterstor-
mens snöslagg;
varje fosterlik morgon,
varje mumieafton -
allt det är mitt:
det har gett mig sig självt.
---
Jag är så nöjd.
Jag äger ingenting
och ofta tryter kroppens bröd.
Men mitt är allt! -
det har gett mig sig självt.
Och ingen kan det ta ifrån mig:
jag har fått hela denna jord till skänks