Mera om Maria, Peter och EU

Nu på morgonen har jag läst i tidningarna om språkrörens "svängning i EU-frågan" som man skrev i någon artikel. Den bemöts positivt på de flesta håll. Inom den gröna rörelsen är tongångarna delvis annorlunda. Men jag välkomnade själv svängningen i mitt förra inlägg: principiellt tycker jag att vi gröna ska se EU som en möjlighet få genom vår politik även på en europeisk nivå.

Men jag ser ett annat problem torna upp sig: frågan är inte förankrad hos oss partimedlemmar. Det kan, pessimistiskt sett, ha två möjliga konsekvenser. 1. Partifolket säger nej på kongressen, och språkrören står där på estraden i Östersund med tvättad hals. 2. Kongressen säger ja, men det blir en fait accompli, dvs. man accepterar fullbordat faktum för att inte tvätta halsen på språkrören. Det går inte komma ifrån att jag gärna sett att frågat partiet först och gjort det offentliga utspelet därefter.

Men nu är det som det är, och trots att utspelet varit en smula otaktiskt, så hoppas jag att deras linje får acceptans vid kongressen - inte som en fait accompli, utan för att argumenten talar för det.

Äntligen!

Att politiker gör uppehåll och reflekterar ostört över politiken är värdefullt. Som bekant har vårt språkrör Maria Wetterstrand varit föräldraledig. Under sin ledighet har hon tänkt genom sin syn på EU och på partiets utträdeskrav. Hon har kommit fram till att partiet bör överge utträdeskravet, och i stället acceptera det svenska medlemskapet. Läs på Marias egen blogg om hur hon resonerar: http://blog.mp.se/mariawetterstrand/

Maria argumenterar utmärkt för de fördelar unionen faktiskt har. Men jag vill lägga till att vi inom mp har en uppgift med att fördjupa kontakterna med de gröna systerpartierna inom unionen, och verka för att unionens politik får en tydligare grön prägel. På det sättet innebär unionen en möjlighet att genomföra grön politik på ett globalt plan.

Opinionsundersökningar

I tidningar är det rätt populärt att anordna diverse omröstningar. Det är också lätt för olika organisationer att uppmana sina medlemmar att gå in i en viss omröstning. Ett exempel på detta ses i dagens SvD., där det finns en omröstning "Vilket parti skulle du rösta på"? I den omröstningen har helt klart sverigedemokraterna haft telefonkedja: de har 71% när 162 personer har röstat, vilket innebär 115 SD:are.

Helt tydigt ska man hysa skepsis till den här sortens undersökningar, eftersom resultaten är så lätta att manipulera. Men det visste vi väl redan - eller?

Karneval, Mardi Gras och Fasching

För en stund sedan mulade jag i mig en semla till kaffet, och innan dess hade jag läst en understreckare om reformatorn Robert Cromwell i England, en riktigt ruggig historia om reformationens bestialiteter och övergrepp. Fikasamtalet med kollegerna kom in på temat karneval och ledde till frågan varför vi firade karneval så stillsamt här i Sverige.



Svaret är enkelt: reformationen. Understreckaren om Cromwell ger en nyckel också till vår historia. Vad Henrik VIII och Cromwell var för england, var Gustav Vasa och bröderna Petri för Sverige. Under föregivande av fromma religiösa skäl genomförde kungarna en markant förstärkning av den egna makten och av statens rikedomar. För kyrkan betydde det rivna kloster, plundrade kyrkor, fördrivet klosterfolk och massavrättningar av motsträviga präster och andra troende. Det betydde också kyrkans omvandling till ett kungligt maktinstrument, till intolerant statskyrka. För folket betydde det en stor tromässig omställning. De gamla traditionerna med festdagar och fastor avskaffades, åberopande av helgonen förbjöds och en sträng kontroll av kyrkvanorna infördes - avvikelser bestraffades hårt. Karnevaler och annat "buller" förbjöds i den nya ordningens namn. De århundraden som följde reformationen innebar i både Sverige och England krig, intoreans och förföljelse av oliktänkande. Av de gamla svenska medeltida fastesederna överlevde i stort sett bara semlan, lutfisken och lussandet.

Men visst hade det varit roligt att ha kvar karnevaler och annat. Ner på kontinenten har man kvar sina traditioner och firar idag Fasching, Mardi Gras eller karneval. Här några bilder från Sydtyskland:


I karnevalståget tar man ofta upp aktuella händelser. Bilden ovan syftar på Nokias massavskedanden av tyska anställda.


Och här ser vi hur Hillary Clinton får en rejält hugg av Obama.

Karnevalen ger möjlighet att uttrycka kritik mot överheten och etablissemanget. Det är därför inte konstigt att envåldshärskarna förbjöd sådana seder när folket skulle tuktas till lydnad. Det är nog dags att vi återinför karnevalen. Den behövs.