Monarkin och nationaldagen

I Dagens Nyheter pläderar Torbjörn Tännsjö lågmält men välformulerat för monarkins avskaffande. "Då vi har Big Brother tror jag inte att vi längre behöver kungen. Och då han utgör en demokratisk risk bör hans ämbete avskaffas."

På något sätt hänger monarkin och nationaldagen samman. När svenska flaggans dag för några år sedan gjordes till allmän helgdag, verkar det ha funnit en önskan om att vi skulle få en motsvarighet till norrmännens syttende maj. Gator och torg skulle fyllas av flaggviftande människor och en leende monark skulle blicka ut över folkhavet.

Så blev det inte - lyckligtvis. Människor är oftast klokare än så. Man irriteras i stället över att avskaffandet av annandag pingst tog bort en välkommen långhelg. Nationaldagsfiranden verkar främst besökas av några få entusiaster.

Det allra sämsta med den något fåniga nationaldagen, är att man gett avgrundshögern en dag att marschera på gatorna. TV-nyheterna hade bilder från Stockholm där svartklädda arga människor marscherade på gatorna med demokratifientliga slagord. Det är anstötligt, djupt anstötligt.