Kongress

I morgon bitti åker Emma och jag till mp:s kongress i Borås.Det blir en spännande upplevelse, och jag får nog erkänna att jag är lite otålig att komma dit.

För tre år sedan var jag på Folkpartiets landsmöte i Västerås. Det var en stor och välregisserad tillställning, lite för väl tillrättalagd för att övertyga. Dramaturgin kring ordförandens anförande var alldeles tydlig i sin avsikt för att tilltala mig. Det blev motbjudande mycket ledarkult av tillställningen. Det var inte utan att jag kände mig förflyttad i tid och rum - 100 mil söderut och 70 år tillbaka. Samtidigt inledde partiet på allvar sin resa högerut. Man beslöt att driva kärnkraftsutbyggnad och började tala om att "ställa krav på människor". De människor man skulle ställa krav på - sjukskrivna arbetslösa och invandrare - verkar inte tillhöra partiets väljarbas. Och varför ska de rösta på ett parti som vill göra livet än besvärligare för dem? Den här unkna utvecklingen ledde till att jag ganska snart därefter lämnade fp.

Jag har positivare förväntningar inför den här kongressen. Det finns en stor spännvid i mp, långt större än i de flesta andra partier. Men det finns också en stark humanistisk värdegemenskap med gedigen solidaritet mellan människor. Den solidariteten är partiets största tillgång, även om man nog inte alltid är medveten om den saken. Kanske är den omedvetenheten bra: omedveten solidaritet är äkta.