Buller i centern

Igår skrev jag om Maud som av tanklöshet hoppat på det blå atomtåget medan gamla smågröna centerpartister stod kvar och tittade förvånat efter henne.

Idag har de börjat morra och det finns artiklar av de båda ex-partiledarna Olof Johansson och Lennart Daléus som kritiserar den nya politiken i centern.

Olof Johansson skriver ganska stillsamt och menar att man måste stå fast vid folkomröstningens resultat, där man enades om en ordnad avveckling fram till 2010. Dessutom är det en trygghetsfråga, menar han: "Det är svårt att se hur ett land med dagens svenska trygghetskrav, manifesterade i olika katastrofsammanhang, kan leva med kärnkraften längre än vad som är absolut nödvändigt. Avvecklingen måste alltså fortgå i ordnade former, för att inte sluta i oordnade former."

Lennart Daléus är numera generalsekreterare för Greenpeace och var en gång ledare för linje 3. Så här skriver han: "Inte bara Barsebäck är stängt. Sedan i går står hälften av de 10 svenska reaktorerna stilla. Några av dem därför att man hittat fel och inte kan garantera säkerheten om de körs vidare. En av dem, Oskarshamns ena reaktor, har redan körts i 34 år utan denna garanterade säkerhet!

Vad man kan se i samband med stängningen är att Sverige fungerar. Spisarna är varma, datorerna fungerar och fjärrtågen rullar. Vad man också kan se är att stora delar av det politiska etablissemanget ignorerar vad som hänt: 'Vi ändrar oss inte, svensk kärnkraft är säker, det finns inget skäl att ompröva'."

Felen i Forsmark vid kom nog en smula olämpligt för centern. Enligt Expressen - som nog ska läsas med en smula förstånd och urskillning! - äger centerns valkonvent rum idag. Man citerar Fälldin och Söder - hur många partiledare har centern haft, egentligen? - och den senare uttrycker sin åsikt så här: "Kärnkraften har stora inbyggda risker och man måste satsa på alternativen så att en avveckling blir möjlig." Artikeln menar att Maud kommer att dra på sig en mycket besvärande svekdebatt inom partiet, och att denna kan komma att hota hennes position.

Men det finns ett större ansvar för att läget blivit som det är med allt atomkraftskramande och dessa centerpartistiska kovändningar, och det ansvaret delar de flesta riksdagpartierna utom de gröna. Riksdagen har nämligen grundligt försummat att skapa alternativ förnyelsebar ersättning för atomelen, och det är först sedan de gröna haft ett mer djupgående samarbete med sossarna som något börjat hända på allvar.