Påven i Betlehem

Påven har som bekant varit på rundresa i Mellanöstern. Igår besökte han palestinierna i Betlehem och talade - dagen före 61-årsdagen av al-Naqba, katastrofen, då Israel bildades och palestinierna fördrevs från sina hem. Enligt ett reportage uttalade han sin solidaritet med dem som mist sina hem och tvingades leva i flyktingläger. Vidare kritiserade han skarpt murbygget mellan Västbanken och de israeliska områdena. Men han gick inte lika långt som en av sina kardinaler, en italienare som häromveckan till Israels förargelse kallade det belägrade Gaza "ett koncentrationsläger". Vilket nog i princip är en alldeles korrekt benämning.

Det är glädjande att han tog så tydlig ställning för palestinierna, och också genom att besöka palestinierna på ort och ställe gjorde ställningstagandet synligt. Påven har flera gånger fått befogad kritik på denna blogg, men den här gången ska han ha ett erkännande för modet att ta ställning. De flesta makthavare har tyst låtit palestinierna lida utan stöd eller protester mot det israeliska övervåldet.

Muller inom Centern

Något som förvånat mig storligen är hur Maud Olofsson kunde göra ett sådant lappkast med partiets djupt förankrade atomkraftsmotstånd, och plötsligt göra Centern till atomkraftspositivt parti. Det gick snabbt, utan att någon egentligen hann fatta vad som hände. Tydligen var det inte så väl förankrat i partiet, i alla fall inte om man får tro Börje Hörnlund, en äldre tung centerpolitiker. I dagens DN har Hörnlund en skarp vidräkning med Maud Olofsson och partiets inre krets: ”Maud Olofssons politik en katastrof för Centern”. hörnlund kritiserar toppstyrning, atomkraftssvängning, röstmaximering och allmän politisk hållningslöshet. Läs artikeln och reflektera - innehållet är viktigt för alla politisk engagerade människor. Faran att handla som Centern finns i varje parti, som glömmer idéerna och börjar jaga röster.