Vattenfall

Idag låg följande uttalande från Die Grünen i Tyskland i min mejlbox. Översättning kommer när jag får tid senare idag.

Nr. 122/09
Datum: 11.06.2009

Schwedische und deutsche Grüne fordern Kehrtwende bei Vattenfall
----------------------------------------------------------------


Zur Kritik der schwedischen Industrieministerin Maud Olofsson an der
Kohlepolitik des schwedischen Staatsunternehmens Vattenfall erklären
Claudia Roth, Bundesvorsitzende von BÜNDNIS 90/DIE GRÜNEN, sowie Carl
Schlyter, MdEP der schwedischen Grünen:

„Die Kritik der schwedischen Industrieministerin hat sich Vattenfall
mehr als verdient, weil das Unternehmen zuletzt prozentual weniger in
Erneuerbare Energien investierte als früher und stattdessen massiv auf
den Klimakiller Kohle setzt. Als Negativsymbol steht dafür der Plan, in
Hamburg Moorburg ein Kohlekraftwerk zu bauen. Doch der Presseäußerung
der schwedischen Ministerin müssen auch Konsequenzen folgen, die ihre
eigene Regierung bisher hat vermissen lassen.

Kurzfristig muss die schwedische Regierung mit ihren Direktiven
Vattenfall veranlassen, weitere Investitionen in Kohle und Atomkraft zu
stoppen und stattdessen jährliche Zielvorgaben für die Förderung
Erneuerbarer Energien zu setzen. Langfristig sollte Vattenfall jedoch in
ein Öffentliches Unternehmen überführt werden, in dem Gewinne in den
Ausbau von Umweltkompetenz reinvestiert werden und Bürgerinnen und
Bürger im Aufsichtsrat vertreten sind.

Unsere Forderungen an Vattenfall und an die schwedische Regierung, die
das Unternehmen kontrolliert, sind: Jährliche Zielvorgaben zur
CO2-Reduktion, ein Ende der Planungen zur Erschließung neuer Kohleminen,
Entwicklung eines Aktionsplans zum Austausch von Kohle durch Erneuerbare
Energien und zu einer verstärkten Energieeffizienz. Außerdem ist es
zwingend notwendig, Experten für Umwelt- und Klimaschutz in den
Aufsichtsrat aufzunehmen sowie eine ausserordentliche Hauptversammlung
einzuführen, um die Neuausrichtung der Unternehmenspolitik durchzusetzen.“

Påven i Betlehem

Påven har som bekant varit på rundresa i Mellanöstern. Igår besökte han palestinierna i Betlehem och talade - dagen före 61-årsdagen av al-Naqba, katastrofen, då Israel bildades och palestinierna fördrevs från sina hem. Enligt ett reportage uttalade han sin solidaritet med dem som mist sina hem och tvingades leva i flyktingläger. Vidare kritiserade han skarpt murbygget mellan Västbanken och de israeliska områdena. Men han gick inte lika långt som en av sina kardinaler, en italienare som häromveckan till Israels förargelse kallade det belägrade Gaza "ett koncentrationsläger". Vilket nog i princip är en alldeles korrekt benämning.

Det är glädjande att han tog så tydlig ställning för palestinierna, och också genom att besöka palestinierna på ort och ställe gjorde ställningstagandet synligt. Påven har flera gånger fått befogad kritik på denna blogg, men den här gången ska han ha ett erkännande för modet att ta ställning. De flesta makthavare har tyst låtit palestinierna lida utan stöd eller protester mot det israeliska övervåldet.

Muller inom Centern

Något som förvånat mig storligen är hur Maud Olofsson kunde göra ett sådant lappkast med partiets djupt förankrade atomkraftsmotstånd, och plötsligt göra Centern till atomkraftspositivt parti. Det gick snabbt, utan att någon egentligen hann fatta vad som hände. Tydligen var det inte så väl förankrat i partiet, i alla fall inte om man får tro Börje Hörnlund, en äldre tung centerpolitiker. I dagens DN har Hörnlund en skarp vidräkning med Maud Olofsson och partiets inre krets: ”Maud Olofssons politik en katastrof för Centern”. hörnlund kritiserar toppstyrning, atomkraftssvängning, röstmaximering och allmän politisk hållningslöshet. Läs artikeln och reflektera - innehållet är viktigt för alla politisk engagerade människor. Faran att handla som Centern finns i varje parti, som glömmer idéerna och börjar jaga röster.

Berlusconi och jordbävningen

Det måste vara ont om kompetenta politiker i Italien. På annat sätt kan man inte förklara att italienarna flera gånger valt Silvio Berlusconi till premiärminister.

Han har besökt de jordbävningsdrabbade i de Abruzzuíska bergen. I jordbävningen miste 17000 människor sina hem, och åtminstone 250 har dött. Berlusconi talade om hur väl ordnat det var för de hemlösa - de hade ju allt: tält, filtar och mat. "Naturligtvis har de det kämpigt, men de får ta det som en campingtripp."

Wanja-skandalen

Debatten om LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin pågår för fullt, och debattörerna tävlar om att fördöma henne. Hon löper just nu gatlopp i media, och hennes fackliga framtid är nog en smula osäker.

Samtidigt är debatten djup förljugen. Det framstår som om hon ensam vore skyldig till att det betalats ut orimliga förmåner till styrelseledamöter. Det är hon naturligtvis inte, utan det ansvaret delar hon med sin styrelse. Men inte heller AMF ska stå ensamt vid skampålen. I själva verket är skandalen runt Wanja och AMF en skådeprocess, för att det stora systemet, där de här missförhållandena i själva verket är ett fundament, ska skyddas från allmänhetens befogade kritik. För granskar man godtyckligt valda toppföreträdare för partier, organisationer, myndigheter eller företag, så finner man samma mönster. De sitter i ring och tilldelar intet ont anande varandra förmåner, skyddade för insyn och i tyst samförstånd. Det är en särkultur, och det är denna särkultur som ska ifrågasättas.

Att bara jaga syndabockar förändrar inget alls. I själva verket offras Wanja och andra syndabockar hänsynslöst för att ingen ska börja ställa de besvärliga frågorna om systemet istället för om enskilda personer. Wanja Lundby-Wedin och Christer Elmehagen har nog inte gjort värre än vad som annars sker i de sammanhangen. Vilket dock inte betyder att de handlat rätt!

Debatten borde i främsta rummet handla om hur styrelsearbete ska gå till, vilka ersättningar som är rimliga och framför allt om hur dessa slutna särskulturer ska brytas upp. Makt ska kunna granskas!

Ny hemsida - mp

Mp håller på att testa en ny hemsida. Det ser bra ut och känns inte lika rörigt som den nuvarande. Ta en titt!

1957 års Schweiziska spaghettiskörd

Dagens klipp är ett filmreportage från 1957 års spaghettiskörd i Tessin. Filmen avslöjar en del hemligheter från pastabranschen. Och en pluspoäng för kommentatorns engelska!

Världspoesidagen

Med anledning av Världspoesidagen bjuder jag på en dikt. Werner Aspenström har skrivit många läsvärda, och jag väljer ut Hypnos för människoharar.

Hypnos för människoharar

Var inte rädd för de tongivande.
Följ tonen som tonar för dig.
Var inte rädd.
Låt dig inte skrämmas av tornspirornas
tuppar och kors.
Sitter högt men flyger inte.
Grip halmstrået som finns inom räckhåll,
det räcker för dig.
Var inte rädd.
Vänta dig ingenting bättre
av de bättre vetande.
Livbojar av sand flyter inte.
Rätta dig inte efter de felfritt skrivande.
En man skrev till Poul Bjerre
och bad om en ”hubnotisk sömn”.
Punktera dig själv.
Var inte rädd.
Var inte rädd för stillheten.
Böj dig inte för dem
som stormar mot stillheten.
Var inte rädd för suset i den inre skogen,
för halvtonerna, kvartstonerna,
bortdöendet,
som kan vara en begynnelse…
Den inre skenbilden är inte lögnaktigare
än den yttre vrångbilden.
Inblick hjälper inte mot allt.
Grisen blir inte renare,
gåsen inte klokare,
åsnan inte fogligare,
men haren blir litet mindre harig
när den korsar det öppna fältet.
Försök!
Var inte rädd.

Vår skolminister

Härförleden var det en debatt mellan utbildningsminister Jan Björklund och pedagogikprofessorn Mats Ekholm. DN har en intressant kommentar till detta.

Som jag skrev i förra inlägget, så hamnar nu fp långt ut till höger. Liksom Lars Werner kan han säga: - Till vänster om oss finns bara avgrunden. Fp står nämligen på andra sidan av den.

En gammal avsägelse

Bland alla dokument i datorns mappar, hittade jag ett brev jag skrev hösten 2004. På den tiden var jag medlem i folkpartiet, med en del uppdrag i kommunen, landstinget och partiet, och fick allt svårare med den väg partiet valde under det året. Till slut räckte det och jag skrev ett brev, där jag avsade mig alla uppdragen och lämnade partiet. Nu idag har det blivit som jag befarade, eller möjligtvis ännu värre.

Så här skrev jag - jag har uteslutit hälsningarna till de dåvarande partivännerna. Den saken rör bara dem och mig. Men resten är värt att dela med sig av.

Härmed avsäger jag mig mina uppdrag i länsförbundets styrelse, de uppdrag jag har för partiets räkning samt medlemskapet i partiet. Likaledes kommer jag att avsäga mig mina uppdrag i Hallsbergs kommun, i Kommunförbundet och i Landstinget.

Skälen är bl.a. följande:

1. Alliansen. När Leijonborg tidigare i år talade om ett samgående mellan de olika borgerliga partierna och rent av en sammanslagning, protesterade jag och kände stort obehag. På riksnivå har samarbetet lett till bildandet av Alliansen och av olika samarbetsgrupper. Syftet förefaller inte vara så mycket att stärka fp:s position som att få bort sosseregeringen. Jag upplever att vi här inte längre är ett självständigt parti, utan har bildat en fraktion med de andra borgerliga. Alliansens politik ligger betydligt längre till höger om den politik vi tidigare hävdat. I praktiken har vi blivit ett anhang till moderaterna.

Jag har inga ambitioner att stödja bildandet av ett borgerligt högerblock i svensk politik. Tvärtom anser jag en sådan blockbildning direkt skadlig, och den sveper i handvändning bort basen för alla socialliberalt engagerade i vårt parti. Jag tänker fortsätta att vara socialliberal, även om inte partiet är det längre. Behovet av en tredje socialliberal kraft är större än någonsin.

2. Kärnkraftspolitiken, där partiledningen inte längre nöjer sig med att argumentera för fortsatt drift av befintliga kärnkraftverk, utan också aktivt arbetar för byggande av nya. Kärnkraftens risker ligger inte främst i driftstörningar som i Tjernobyl och i Three Miles Island, utan i uranbrytningen, avfallshanteringen och anknytningen till kärnvapen.

Under den gångna hösten har jag reflekterat över mitt förhållande till partiet och mina uppdrag. Utvecklingen gör mig alltmera skeptisk och tvivlande till vår nuvarande linje. Ärligt talat har jag mer eller mindre varit politiskt handlingsförlamad sista tiden, och jag väljer därför att träda tillbaka.

Det politiska skeendet har sedan dess besannat mina farhågor. Man kan också konstatera att socialliberalismen i fp är stendöd sedan Alliansen bildades. I själva verket står numera fp för en långt aggressivare högerpolitik än vad moderaterna gör.

Riskerna med blockbildning finns skäl att tänka på när vi gröna nu har inlett samarbete med vänstern och sossarna. Vi får inte genomgå samma ideologiska härdsmälta som en gång drabbade fp när man bildade Alliansen

När jag lämnat fp, hittade jag en papperslapp med ett Churchillcitat på mitt skrivbord på skolan: Some men change their party for the sake of their principles; others their principles for the sake of their party. Jag undrar om kollegan som lämnade lappen förstod hur mycket den värmde.