Bland alla dokument i datorns mappar, hittade jag ett brev jag skrev hösten 2004. På den tiden var jag medlem i folkpartiet, med en del uppdrag i kommunen, landstinget och partiet, och fick allt svårare med den väg partiet valde under det året. Till slut räckte det och jag skrev ett brev, där jag avsade mig alla uppdragen och lämnade partiet. Nu idag har det blivit som jag befarade, eller möjligtvis ännu värre.
Så här skrev jag - jag har uteslutit hälsningarna till de dåvarande partivännerna. Den saken rör bara dem och mig. Men resten är värt att dela med sig av.
Härmed avsäger jag mig mina uppdrag i länsförbundets styrelse, de uppdrag jag har för partiets räkning samt medlemskapet i partiet. Likaledes kommer jag att avsäga mig mina uppdrag i Hallsbergs kommun, i Kommunförbundet och i Landstinget.
Skälen är bl.a. följande:
1. Alliansen. När Leijonborg tidigare i år talade om ett samgående mellan de olika borgerliga partierna och rent av en sammanslagning, protesterade jag och kände stort obehag. På riksnivå har samarbetet lett till bildandet av Alliansen och av olika samarbetsgrupper. Syftet förefaller inte vara så mycket att stärka fp:s position som att få bort sosseregeringen. Jag upplever att vi här inte längre är ett självständigt parti, utan har bildat en fraktion med de andra borgerliga. Alliansens politik ligger betydligt längre till höger om den politik vi tidigare hävdat. I praktiken har vi blivit ett anhang till moderaterna.
Jag har inga ambitioner att stödja bildandet av ett borgerligt högerblock i svensk politik. Tvärtom anser jag en sådan blockbildning direkt skadlig, och den sveper i handvändning bort basen för alla socialliberalt engagerade i vårt parti. Jag tänker fortsätta att vara socialliberal, även om inte partiet är det längre. Behovet av en tredje socialliberal kraft är större än någonsin.
2. Kärnkraftspolitiken, där partiledningen inte längre nöjer sig med att argumentera för fortsatt drift av befintliga kärnkraftverk, utan också aktivt arbetar för byggande av nya. Kärnkraftens risker ligger inte främst i driftstörningar som i Tjernobyl och i Three Miles Island, utan i uranbrytningen, avfallshanteringen och anknytningen till kärnvapen.
Under den gångna hösten har jag reflekterat över mitt förhållande till partiet och mina uppdrag. Utvecklingen gör mig alltmera skeptisk och tvivlande till vår nuvarande linje. Ärligt talat har jag mer eller mindre varit politiskt handlingsförlamad sista tiden, och jag väljer därför att träda tillbaka.Det politiska skeendet har sedan dess besannat mina farhågor. Man kan också konstatera att socialliberalismen i fp är stendöd sedan Alliansen bildades. I själva verket står numera fp för en långt aggressivare högerpolitik än vad moderaterna gör.
Riskerna med blockbildning finns skäl att tänka på när vi gröna nu har inlett samarbete med vänstern och sossarna. Vi får inte genomgå samma ideologiska härdsmälta som en gång drabbade fp när man bildade Alliansen
När jag lämnat fp, hittade jag en papperslapp med ett Churchillcitat på mitt skrivbord på skolan:
Some men change their party for the sake of their principles; others their principles for the sake of their party. Jag undrar om kollegan som lämnade lappen förstod hur mycket den värmde.
Etiketter: Alliansen, Alliansregeringen, blockbildning, fp, kärnkraft, socialliberalism
